KeralaPosted by jette Thu, January 07, 2010 04:23:50Så blev det sista dagen! Vi har ändrat våra planer lite och stannade en dag längre här i Varkala istället för att åka in till Trivandrum och bo där över natten. Jag kollade med ett antal hotell och det mesta var fullbokat så vi bestämde oss för att åka härifrån direkt till flygplatsen istället. Det fanns ändå inget i Trivandrum som lockade.
Det blev totalt 4,5 dagar i badparadiset Varkala. Helt lagomt för oss. Egentligen hade vi tänkt 3,5 och det hade nog räckt det med. Nu har vi vilat så det räcker :-)
Semestern har varit kalasbra, allt har gott fint efter de första det första trista inledande intermezzon. Vi är mycket nöjda och glada över denna resa och känner oss helt ok med att åka hem. Så.. mamma och pappa, på fredag lunch är vi hemma igen, vi ringer då!
Många många varma hälsningar till alla ni som bemödat er om att lämna kommentarer till vår blogg. Det är verkligen uppskattat!
Hej då från
Jette, Birger, Erik & Marcus
KeralaPosted by jette Wed, January 06, 2010 06:55:45Ett nytt frukostställe idag. Underhållningen blev inte sämre för det! Vi hittade ännu en högt belägen hylla att sitta och njuta av frukosten på. Det blev lite tokigt med beställningarna så vi har fått MASSOR av frukost. Birger, som är en äkta hotellfrukostälskare mumsar i sig allt, men idag får han allt kämpa.
Utanför oss fiskas det hummer. Män på smala smala träbåtar paddlar runt och håller utkik. Sikten ner i vattnet måste vara kalas därute. Härinne är vattnet såklart grumligare pga av alla stora vågor och sand som virvlas runt. Men där ute sitter de och spanar runt den ranka kanoten och dyker i när de får syn på en hummer. De är nog ungefär 500 meter bort men vi zoomar in dem så gott det går. Vi kan se att det ligger massor av "saker" på kanoten så det måste vara en lyckad dag för dem. Vi prataded med vår kypare och han säger att de dykr 10-15 meter ner. Inte illa.
På kvällarna tar det en eeeevighet innan maten kommer. Deras kök är inte anpassade efter mängden turister som ska utfodras varje kväll. Då får man roa sig medan man väntar. Det kan man göra på många sätt såklart. Utsikten är ju borta på kvällen, det är becksvart över havet och endast lanternorna från nattfiskarna syns.
Men Marcus är ju inte fantasilös. Han snor allas sugrör och bygger ihop ett lååångt sugrör så att han helt obemärkt (!!?!!) kan suga i sig brorsans öl.
Men.. den som väntar på något gott.. maten var kalas igår! Här några glada miner i väntan på maten..
Tack igen för alla glada tillrop där hemifrån! Det är svårt att förstå hur kallt det är! Det låter som om det blir lite snö kvar till oss när vi kommer hem. Vi har börjat diskutera var skidvallan står någonstans..
Tack snälla Hans för att du skickar upp Miksom till Landvetter! Vi kommer hem vid lunch på fredag och är rejält oroliga för att bilen inte ska starta i kylan. Vi har ju trots allt bara en gammal bil från hisingen... Hälsa Miksom att han kan se under kapitlet "Kostnader" och därmed räkna ut vad han får för transporten.
Rice & CurryPosted by jette Wed, January 06, 2010 06:49:46När man ska göra en sån här resa är det såklart intressant att fundera på budget. Det är inte alltid så lätt att räkna ut på förhand men nedan så redogör vi lite för vad vår resa har kostat exklusive flygbiljetter så kanske det är till någon hjälp för den som tänker ge sig iväg.
På tre veckor har vi gjort av med cirka 20.000 svenska kronor för 4 vuxna personer. Kostnaderna fördelar sig på boende, transport och mat och en hel massa souvenierer!!
Transport har varit billigt! Reser man med buss eller tåg är det en extremt billig
kostnad. Tågresan på 3,5 timma kostade 248 rupies, dvs 45 kr för oss alla fyra. Bussresorna har varit lika billiga. Vår längsta resa på över 6 timmar kostade 420 rupies, dvs 71 kr för oss alla fyra. Däremellan har vi åkt taxi en del sträckor. Samtliga sådana sträckor har kostat under 1000-lappen i rupies. Det betyder att en timma kostar kanske 150 kr i taxi och då har jag nog räknat högt. Då man är 4 är det ju oerhört prisvärt.
Boendekostnaden har varierat från 51 kr för två rum när vi bodde som sämst. Då var det visserligen skapligt rent, iallafall nya fräscha lakan. Men det var inga toaletter på rummen. Något bättre rum men fortfarande i budgetklassen och med egen toalett på rummet samt dusch, inte nödvändigtvis varmvatten har kostat 119 kr för två dubbelrum. Funkar väldigt bra när man bara ska sova en natt och sedan vidare.
När man kommer till turisttätare områden går priset upp såklart. I Mamallampuram bodde vi i ett stort familjerum med dusch och toalett, tillgång till en pool och med trevliga hängstolar utanför rummet. Där betalade vi 255 kr per natt.
I Madurai bodde vi bra! Ett mid-range dubbelrum kostade där 230 kr. Då var det A/C och fint och fräscht. Väldigt trevligt!
Nu nere i Varkala bor vi såklart dyrast. Man kan bo i många olika prisklasser här men urvalet var inte så stort då vi ej förbokat och vi hade dessutom bestämt att vi ville bo bra, lovat Marcus TV på rummet och så ville vi kunna sitta utanför, inte bara ha ett rum. Det kostar 340 kr per bungalow och natt här. Inte dåligt det heller.
Matkostnaderna är inte höga de heller! Under hela resan har vi betalat cirka 500-600 rupies för varje middag. Då äter vi en rätt var och beställer in flera omgångar dricka samt en hel del bröd. Det blir en dryg hundralapp per måltid. Här i Varkala kostar det ungefär det dubbla, dvs 200 kr för mat till 4 personer. Då ingår ett par smyg-öl och oftast en drink före maten.
Autorickshaw kostar allt från 15 rupies (2,50 kr) i små orter till 80 rupies (15 kr) i större och turisttätare orter.
Som synes är det inte särskilt dyrt här. Det är boendet som man kan lägga lite mer pengar på för en "lyxigare" resa, samt mer taxiåkande för bekvämlighet. Dock tycker vi att just tåg och bussresor varit oerhört intressanta och det vore synd att ta bort dem.
En rätt stor del av de 20.000 kr har nog gått till souvenierer. Visserligen kostar de inte mycket med svenska mått men de äter ändå upp en god portion av den totala budgeten. Men det är saker som är roliga att ha med sig hem och vi har under åren lärt oss att man sällan ångrar ett souvenirköp, det är icke-köpen man ångrar
KeralaPosted by jette Tue, January 05, 2010 14:25:48Ännu en dag i soliga sandiga saltiga Kerala går mot sitt slut. Vi hade inga större planer för dagen och dem uppnådde vi. Dvs, vi har verkligen inte gjort mycket.
Frukost är en njutning. Vi har hittat en restaurang som ger fri utsikt över större delar av stranden. Vi befinner oss cirka 35 meter över stranden så här uppifrån ser alla simmare ut som små kokosnötter som guppar runt i vågorna. Man kan få tiden att gå med att bara sitta och fundera på hur långt ut de simmat och hur klokt det är. Lite längre ut än kokosnöthuvudena ligger långsmala fiskebåtar och guppar. De fångar kvällsmat till alla kokosnötterna.
Även idag såg vi något underligt på havet, nu var vi genast säkra på att det inte var en haj...men vad var det? Det var stort och rörde sig snabbt. Det var ett stim med flygfisk!! Vad fräckt att se dem häruppifrån. Vi blev lite upphetsade över detta med inkastaren på restaurangen trodde vi diskuterade båtarna och gav oss en knapphändig info om humrar som var på väg att bli fångade. Vi log och höll med... man ska ju alltid vara trevlig. Det är ju inte alla dock. Tråkigt många orkar inte ens hälsa när inkastarna ropar "Good Morning Sir" när folk går förbi. Javisst, de säger det mest för att få in dem på sin restaurang. Men det kostar ju inget att hälsa tillbaka?
Häromdagen såg vi en stor svärdfisk ligga och vänta på middagsgäster på en restaurang. Men idag såg Birger en ännu större firre bli utsläpad från restaurangen och upp på en lastbil för vidare transport. Det behövdes flera gubbar för att få ut den och när den väl kom upp på flaket så ramlade en av killarna på fisken och blev liggande där en stund när bilen körde iväg. Den var nog sval och skön med tanke på all den is som bärs in på restaurangerna. Enorma block som killarna bär på huvudet. Kan inte vara så skönt, eller så är det det i denna hetta.
I detta paradis med massor av tid för reflektion så kommer det en och annan filosofisk tanke och blandar sig med matplaneringen. Vi pratar en del om att resa i vår familj, om varför och vad det har gett osv. Erik, som är den som alltid sätter huvudet på spiken säger att det ger förståelse för att det finns många sätt att göra samma saker och att det inte är självklart att vårt sätt är det enda rätta sättet. Smart kille säger hans föräldrar.
Han tycker att han lärt sig en massa om olika kulturer och tankesätt under våra resor. kanske mest bara genom att se, titta på vad som händer i det dagliga livet runt omkring. Vad glad man blir som förälder när ens barn reflekterar på detta sunda sätt. Det bekräftar verkligen vår tes om att det "lite knöligare resandet" ger så oerhört mycket mer. Nu har vi några dagar här i ett skapat paradis som vi verkligen njuter av, men vi är samtidigt mycket mycket nöjda med att inte ha förlagt hela resan bara hit. Vi har ett par dagar kvar här, och det räcker absolut.
Men vår dag då? Jo.. efter den härliga frukosten så strosade vi runt lite och när ungskruttarna vaknade så insåg vi att Eriks öra inte var helt ok. Eftersom Birger har ett kasst öra sedan flera år efter just ett dopp i havet så tänkte vi att vi inte ska ignorera detta, utan kolla vad som kan göras. Erik och jag tog en rickshaw in till Varkala-stad och uppsökte sjukhuset. Där var det helt folktomt med många timmars väntetid enligt uppgift.
Kändes inte så kul. Vi tänkte att vi struntar i det, men vår rickshaw-kille körde oss till en statlig läkare som tog emot oss. Han talade indisk engelska i ett tempo som inte var att leka med. Dock blev han snart medveten om att det stod två frågetecken i hans mottagning och han lugnade ner sig lite. Här var det seriös. Erik blev genomlyst och genomlyssnad med allehanda läkarsymboler och sedan fick vi en lång lapp med mediciner som vi skulle införskaffa. Det var tabletter för morgonen och tabletter för kvällen och örondroppar och föreskrifter om att inte bada på en vecka.
När vi lämnade hans mottagning tillfrisknade Erik oerhört snabbt och vi körde förbi apotektet utan att hämta ut några tabletter.
Dax att gå ner på stranden! Marcus skulle rädda en spindel undan det tråkiga livet i deras hydda och bar ut den till gräset. Oturligt nog såg han sig inte riktigt för utan satte sin bara fot rakt i en järnögla och skar upp foten. Det gjorde nog rätt ont! Blodvite uppstod och lusten att gå ner i sanden försvann. Marcus lämnades framför TVn med Bollywood som han numera egenhändigt dubbar till svenska med imponerande hastighet. Kanske stämmer storyn inte helt, men den blir iallafall inte sämre enligt honom själv!
Ananasskrutt efter att Gustafssons gnagt färdigt!
Vi andra gick ner och badade, köpte underbar ananas, läste bok och badade och hade det skönt innan det åter var dax att gå upp, duscha och göra sig klar inför middagen. Sätta sig utanför hyddan och blogga lite..
Vi hoppas på en bra middag. Erik är den stora chanstagaren i familjen. Han beställer nya saker som han inte vet vad det är varje dag, ibland blir det bra ibland blir det mindre bra. Men då kan man ju fylla på med lite efterrätt. Igår var vi på ABBA-restaurang. Vi valde den inte så mycket pga de svenska flaggorna eller menyn, utan för att de inte har tak över restaurangen och det är att föredra på kvällarna. På dagarna vill man ha tak emot solen, på kvällen vill man ha taklöst så brisen kan röra sig. Man lär sig.... Dessutom vill man ha rottingstolar och inte plaststolar... små men ack så viktiga detaljer i paradiset.
KeralaPosted by jette Mon, January 04, 2010 13:53:12Jaha.. nu är vi verkligen nere på minimum av aktiviteter. Äta, sola, bada och shoppa vad man kan komma att behöva. De kulturintryck vi nu diskuterar är huruvida det verkligen ÄR indiska elefanter på strandfilten vi just köpt eller om öronen rent av är afrikanska. I så fall är vi ju lurade!!?! Men vi kom fram till att de var indiska. Vilken tur...
Här en bild på familjens badpojke.. eller bad boy om ni vill 
Annars vansinnigt lågt tempo som sagt. Sen frukost, strosa runt, efter två kan man börja fundera på att gå ner på stranden. Suveräna vågor idag!
Ingen av oss är ju egentligen strandmänniskor utan blir snabbt uttråkade av att bara ligga här, men här kan man ju roa sig! Vi hyrde knee-boards, små surfbrädor. Hur kul som helst. Killarna tumlade runt och ja, gamla morsan gjorde sina modiga försök hon med. Det var superskoj.
Annars ligger man där under sitt parasoll och funderar på vad man ska beställa till middag... vad ska man annars tänka på? 
Här kommer lite bilder från idag:
Erik och Marcus fångar en våg!
Morsan tumlas runt i skummet. Det gäller att hålla lite koll på kläderna! Tuttarna åker lite hit och dit i det här tumultet. Marcus tappade byxorna neråt låren några gånger och det är inte helt ovanligt att man känner badkläder stryka längs fötterna. Rester från ännu oturligare badare 
Erik har fått tag på en riktigt bra våg!
Mamma sköljs ända in till till stranden.. jaja.. som en strandad val, jag vet!
Marcus fick in schnitzeln bra på det här!
En ananas skärs till en klubba! Färskare än så här får man inte tag på dem. Yum!
En sista blick utöver havet innan dusch och middag väntar ovanför trapporna.
Igen, tack för alla vänliga kommentarer vi har fått under resan. Det har varit roligt att blogga just för att vi fått så härlig respons. Att hinna med bloggningen är inga problem. Vi har en liten pc och kan skriva när vi hinner. Internetcaféer finns ju överallt och nu även wireless på hotellet. Så no problem :-)
Miksom, jag ska fråga Birger om han hyr ut sin fru. Kanske tycker han att vi behöver dryga ut kassan efter den här resan 
Om någon av figurerna påminner om Hans är Birger helt säker på att det måste vara den svarta onda demonen som du tänker på. 
Ju mer han funderar på det så tycker han att ni har en gemensam syn på detta.
KeralaPosted by jette Sun, January 03, 2010 18:04:24Lätt ovana vid att inte göra någonting funderade vi i morse på vad vi skulle göra idag. Vi kom fram till två saker som skulle göras och undrade hur vi skulle fylla dagen. Men det gick väldigt bra 
Pojkarna tog sig en lång sovmorgon, vi tog oss en lång frukost. Det visade sig att hela Varkala haft strömavbrott sedan igår men vårt ställe har eget elaggregat så vi märkte bara av det någon minut. En sån tur för oss, särskilt för Marcus som gärna tittar på indisk TV.
Marcus badbyxor visade sig vara för små och badkläder i europeiskt snitt finns inte att hitta här. Vi är dock inte rådlösa utan har fixat om hans shorts till badbyxor och varit hos skräddaren som på några timmar sydde upp lite nya byxor till Marcus.
Killarna badade och hade roligt i vågorna. Nu är båda skrapade lite här och var. Erik skulle dyka rätt in i en stor våg som just bröt men det visade sig inte vara särskilt djupt så han dök rakt ner i planeten och har du ett sår i ansiktet. Marcus skulle hoppa med en våg men sveptes iväg och gjorde några framlängeskullebyttor och skrapade upp sig här och var innan han återfick kontrollen. De ser inte så farliga ut vågorna men är luriga. Imorgon tänker killarna hyra små surfboards. Jag får nog gå ner och varna alla badande så de inte får en viking i nacken...
Birger och jag var såklart också på stranden. Härligt med bad! Vattnet är verkligen varmt. Jag höll mig under parasollet hela tiden men har ändå fått en rand på min grisrosa hud. Det gäller att akta sig för solen här.
Birger har fixat fötterna idag. Mjuka och lena blev de, men han får fortfarande något drömskt i blicken när han tänker på pedikyren han fick i Kambodja för 3 år sedan. Hon maste ha varit underbar!
Ikväll har vi varit på Kathakali-dans. En upplevelse faktiskt.
Först är man med och tittar på sminkningen. Den tar väldigt lång tid och det är kul att se förvandlingen. Helt klart var vi inte de första svenskarna som var här och tittade (surprise!!) utan tidningen Nar & Fjarran har tydligen varit här 2006. Vi och en dam till var de enda som var där under sminkningen så vi fick lite extra uppmärksamhet och info. Gamla exemplar av tidningen samt ett ex av Dagens Nyheters från samma år där man skrev om just den här ensemblen. Lite rolig läsning innan showen började.
Efter all sminkning och påklädning började showen som var öronbedövande och rätt rolig. Det handlar mest om mimik och man måste erkänna att detta var de duktiga på!
Och vem gick först upp op scenen efter föreställningen? Mackan såklart :-)
Nu sitter vi på ännu en ny restaurang och hoppas på god mat. Erik och jag har beställt pizza, nu behöver vi en paus från indisk mat. Marcus och Birger kör dock på och är experter på den indiska delen av menyn.
Och här kommer nu en uppdaterad karta så ni ser var vi bränner vårt fläsk!
Hans - Birger har svart att ge rad angaene CQ, du far specificera vad det ar...
Jisses vad kallt ni har det darhemma! Har ar det 36 grader. Men vi fryser lite om natten nar det gar ner till 20...
GeocachingPosted by jette Sun, January 03, 2010 17:59:43Otroligt! Jag fick en FTF i Indien! Hur stor chans är det att få det? Jag såg den här cachen redan i mitten av december då den publicerades men trodde väl inte att jag skulle bli först när det var flera veckor kvar tills vi skulle nå Kerala.
Men så blev det! Den här cachen krävde lite research och en del frågor skulle besvaras, men det gick bra och vi fick OK från cacheägaren på våra svar! Jippie!!
KeralaPosted by jette Sat, January 02, 2010 17:47:02Har bott på ett mycket trevligt hotell i natt. Stora rymliga rum, enorma sängar och en jättetrevlig kille som jobbar här och fixar vad vi kan behöva. Internet funkade tyvärr inte så han skjutsade Birger och mig (samtidigt) på hans mc till närmaste dator.
Omgivningarna är dock inte så roliga, det finns "ingenting" här så vi blir nog uttråkade om vi stannar. Så det gör vi inte. Vi tar oss längre söderut och hoppashamna i en liten semesterort som heter Varkala. Den ska enligt uppgift vara fin och trevlig och ännu ej utbyggt för charter. Låter som om det skulle kunna passa oss.
Maten här var jättebra igår. Jag lämnade en skriftlig beställning på allt vi ville ha till middag och så skulle han kolla med köket vad som kunde åtstadskommas. Samma sak för frukost. Erik vill gärna ha scrambled egg och det finns oftast på menyerna, men det är inte alltid man kan få det. Vi tycker detta är lite intressant. Hur kan det komma sig att man kan servera omelett men inte scrambled egg om båda sakerna finns på menyn och man vet hur de lagas? Det skiljer ju inte sååå mycket på ingredienserna. Vad kan det vara som skiljer? Är rör-pinnen borta?? Idag fick han iallafall sitt scrambled egg och allt är frid och fröjd. Dock fanns det inte juice till frukost här, så Marcus fick en pepsi. Han klagade inte alls... :-)
Innan avfärd gick Birger och jag en promenad på stranden. Det var inte en strand som bjöd in till bad. Inte för att det var fel på stranden i sig men det var inte läge att klä av sig här. Jag kunde inte låta bli att gå ut och känna på vattnet men underskattade vågorna och blev blöt om hela byxorna. Nåja,det var det värt!
En härlig känsla med vatten och salt efter alla dagar i städer.
Just som vi stod där kom det ett gäng delfiner och simmade förbi. En riktig show med hopp och studs helt ovanför ytan. Kul!
Vi lyxade oss igen och tog en taxi till nästa ställe. Vi kände inte riktigt för först auto-rickshaw, sedan buss, sedan auto-rickshaw igen, nä.. inte när man kan få en taxi för 150 kr för en timmas färd och bli avsläppt exakt där man vill. Kostnaden per person är rätt bra! :-)
Vi kom fram till Varkala, målet för de sista dagarnas sol, bad och slappande, och blev glatt överraskade. Vi trodde väl att det skulle vara fint och mysigt men här är faktiskt bättre än så! Det är ett litet paradis för turister med bara restauranger och enklare och något bättre hotell, krimskramsförsäljning och all mat man kan önska sig. Byn är bara ett promenadstråk högst uppe på en "hylla" ovanför havet. Stranden når man genom långa trappor ner till en stor, härlig, vit och lång strand med farliga vågor. Man har till och med badvakter som ofta skriker åt folk att hålla sig längre in då strömmarna tydligen är mycket förrädiska.
Vi satte ungarna på en restaurang och vandrade runt och letade efter boende. Det tog en stund att hitta ett bra ställe då här är rätt fullt, men vårt tålamod belönades med två härliga bungalows i lummig omgivning strax innanför allt folkliv.
Pojkarna har nu lovats att de inte behöver gå upp speciella tider, vi har sagt att under tiden vi är här får de sköta sig själva, får egna pengar att hushålla med och själva bestämma vad de vill göra. Ni kan ju gissa att det var populärt!
Här är hett!! Det är absolut inte läge att ligga på stranden under dagens hetaste timmar. Inte för att stranden är tom då precis, men så finns det gott om röda nyllen på kvällen också.
Jag lyxade mig och satte mig en en skön rottingstol och fick pedikyr och manikyr en timma istället för sol. Underbart! Birger satte sig i en plaststol och fick en önskan uppfylld han med: En öl! Äntligen fick han tag på en! Visserligen serveras den i stort keramikkrus som ska påminna om en kaffekopp och sedan får man ställa ölflaskan på golvet så att den inte syns om Herr Myndighet skulle råka passera. Restaurangen har nog ingen rättighet kan man tro.
Efter lite strosande gick vi ner på stranden allihop, badade i det otroligt varma och salta vattnet, njöt och nu är vi redo för att ta beslut på vilken restaurang vi ska välja. Vad skönt det är med såna problem!
Rapporteringen härifrån blir nog inte så spännande, det är sol, bad och slappande som gäller i några dagar nu. Men vi lämnar såklart några dagliga rader ändå!
Tänk.. nu sitter vi på en restaurang nära våra hyddor och kan logga direkt via trådlöst internet. Det har vi verkligen inte kunnat göra tidigare här i Indien. Det har i och för sig funkat utmärkt med ett usb-minne och internet-caféer men visst känns detta civiliserat och fint.
TransportPosted by jette Fri, January 01, 2010 15:16:52Grattis till Marcus som fyllar 16 ar idag!
Idag hoppas vi att det ska "flyta på" ordenligt. Vi ska ta oss från Alleppey till Kollam med båt via Keralas Backwaters. Det ska enligt uppgift ta 8 timmar. Vi är i god tid på färjan och har hittat platser inomhus. Ingen av oss har lust att stekas i den onådiga solen.
Frukost hittade vi på stan. Vi var lite oroliga att inte få frukost innan avfärd för det är inte helt lätt att hitta restauranger som öppnar så tidigt. Men vi hittade en liten bra en som visserligen inte kunde skilja på ost och lök men vi är inte de som klagar :-) Vi fick med oss en massa chapati till resan. Visserligen ska vi stanna och äta ett par gånger är det sagt men man vet aldrig om det är just vad man längtar efter. Och just idag när Marcus fyller år så får vi hålla honom exta mätt och belåten.
Stackars Marcus har en miljon myggbett och vi baddar honom ideligen med klådalindrande medel. Till och med taxichauffören ryggade och ojade sig när han fick syn på Mackans armar. Alltid är den han som råkar illa ut.
Sakta sakta tar vi oss fram på de gröna vattenvägarna genom Kerala. Så mycket mer exotiskt än så här kan det nog inte bli. Palmer så långt man ser, många hänger tyngda av sina kokosnätter nedöver strandbredden, ungar som badar och vinkar, män som stakar sig fram i sina långa farkoster, stående med perfekt balans. Kvinnor som tvättar och långa färgglada saris på tork på linor mellan palmerna. Livet tar det lugnt här.
Vi åkte förbi massor av saker, bland annat 8000 ankor!
Fiske pågår tydligen mest på natten, men lite på dagarna också
Många timmar senare går solen nu sakta ner över palmerna. Vi har färdats genom kanaler, ut på större sjöar och åter in i kanaler. Båten är inte särskilt full, några västerlänningar och ett gäng indiska turister. Alla indiska barn har för länge sedan tröttnat på att beundra utsikten och roat sig med handklapp-lekar och nu roar de sig med att låtsas spela in Bollywood-drama. "Action, camera, go" hörs ideligen och så är det mord, slagsmål och smäktande scener som utspelar sig. Personalen kom till mig och sade att "indian children are very noisy". Men jag tyckte faktiskt att de verkar ha väldigt roligt. Föräldrarna var precis som vilka föräldrar som helst, de tjatade lojt på ungarna att dämpa sig men ingenting hände. Låt ungarna ha kul tycker jag. Inte är det väl kul att åka båt i 8 timmar om man är 9 år!
En indiska spelade munspel och det var väldigt rogivande att bara sitta på däck, eller ligga, för stolar finns inte däruppe. Flytvästarna är dock lite mjuka för rumpan iallafall.
I början av färden såg vi många husbåtar glida förbi. Kanske skulle man ha hyrt en sådan och tillbringat en natt i kanalerna med egen kock och haft det härligt. Men med tanke på hur Marcus ser ut är det nog bäst att inte utsätta honom för en natt med myggen här. Vi vill ju gärna ha med vår födelsedagsunge hem.
Vi stannade till för lunch på ett ställe. Maten serveras direkt på bananblad och äts med fingrarna. Minimalt med disk. Sedan är det bara att lägga allt som är kvar i komposten. Erik tyckte det var ekologist perfekt och tyckte att vi kunde anpassa oss.. men... det blir inte så ekologiskt riktigt att flyga hem alla dessa bananblad som ju tyvärr inte växer i vår trädgård. Det sprack Erik. :-)
Nu är vi framme i Kollam, har hittat ett bra hotell med TV (!!!) på rummet. Perfekt för vårt födelsedagsbarn! Vi bor helt nära stranden men tror ändå vi åker vidare imorgon för att komma till ett lite mer turistiskt ställe än här. Det tycker vi att vi är värda! :-)
KeralaPosted by jette Fri, January 01, 2010 15:10:04Nu är det varmt! Här i Kerala är det betydligt varmare än det varit tidigare och vi var inte svåra att övertala till att ta en tuck-tuck runt på ön Kochi för att se alla sevärdheter. Standen Kochin består av flera öar och en stadsdel på fastlandet. Vi bor på fastlandet, praktiskt nära färjan till öarna. Det tog inte lång stund att komma över till ön Kochi, och det kostade desto mindre. 2 rupies per person, dvs 20 öre.
För en billig peng åkte vi runt och tittade på allt turister ska se. Det är en historiskt intressant ö med byggnader från tider då portugiserna var här och från holländska tider. Många gator får en att känna sig som som om man var i portugal. Självklart kantas gatorna av försäljning och våra tuck-tuck-chafförer stannade glatt överallt så att de skulle få sin kommission. Vi handlade lite saker som vanligt. Jag köpte fler ägg till min samling. Jag tror jag har ungefär halften sa många ägg som jag har cacher. Geocachare som läser detta inser att jag har en hel del ägg hemma :-)
Birger har äntligen hittat "sitt" vatten! De som jobbar på avd 90150 pa Volvo förstår nog vad han menar 
Vi besökte en synagoga, ett palats där rajor bodde fram till 1964!! Kungligheterna lever kvar i Ernakullam men är numera fråntagna sina priviliger. Kerala fick på 40-talet världens första frivilligt valda kommunistiska regering. Läskunnigheten är mycket hög här men även arbetslösheten. Vi besökte även kryddmarknad, ett gammalt lager för kanel där man ej kunde gå in i husen då de var fallfärdiga. Gamla kyrkogårdar för holländare och för portugueser och för judar.
Marcus med vad han som liten kallade för prästbehållare, dvs biktbås.
Ett par katedraler och så höjdpunkten - de kinesiska fiskenäten vid stranden. En fiffig anordning där näten sänks ner och dras igen med hjälp av rep och tyngder. Färsk fisk säljs längs vägen och det hela är numera mest en turistfälla. Men en trevlig sådan, vi hade roligt iallafall.
Killarna fick hjälpa till att dra upp nätet
Och blev det någon fisk? Jo två små och en plastpåse.
En fiffig anordning måste man säga!
Kryddmarknader finns det ju gott om! Luktar gott överallt
En taxi 6 mil söderut och nu är vi i Alleppey. Här bor vi extremt enkelt. Allt är fullbokat idag så man får vara glad för vad man får. Men några regler finns det ju:
Stan är pyntad till max inför kvällens nyårsfirande och vi har lyckats få biljetter till båten imorgon. Imorgon åker vi in i Keralas Backwaters. Det tar hela dagen och ska bli riktigt roligt!
Nu ska vi gå ut och se om vi kan hitta ett ställe där de serverar hummer och välkyld champagne?!??!!
Och så önskar vi såklart ett
RIKTIGT GOTT NYTT ÅR
till alla som följer oss på vår resa. Vi hoppas ni får ett härligt firande ikväll och att 2010 blir ett underbart år för oss alla!
Ett av rummen på palatset hade bilder av alla rajor och vi fastnade för en! Han var så otroligt lik Birger att man nästan började fundera på reinkarnation. Men.. han dog 1967 så det stämmer inte. Tyvärr fick man inte fotografera därinne så vi kan inte anordna en omröstning. Birger var dock inte helt missnöjd med att vara lik den praktfulla rajan :-)
Det är trångt på hotellen. Jag har ringt en hel del på nästa ort och fått vad jag misstänker nog blir ett råtthål. Men det spelar ingen roll, vi tar en taxi dit strax och det ska ta ett par timmar. Allt flyter på..
KeralaPosted by jette Wed, December 30, 2009 14:44:56Sovmorgon till halv 8. Svalt och skönt och myggfritt. Det sistnämnda förvånar oss då det är gott om ventilationshål in till våra rum, men så gott att slippa mygg!
Frukost på hotellet, och inte vilken frukost som helst! Vi funderade lite på hur lång tid det skulle ta. Särskilda anslag finns uppe att inte skälla på kökspersonalen då god mat tar tid att laga. Det är ju sant, men vi ska med bussen också. Men åh så god frukost det blev! Svindyr med indiska mått mätt, men fin och vällagad. Ser bara hur det ser ut när man får in en cornflakes med banan. Därunder finns cornflakesen och mjölken kommer separat i liten nätt kanna. Marcus tycker vi ska ändra stil på frukosten hemma...
En lång bussresa idag. Det tog 7 timmar, men det gick bra. Som vanligt intressant hela tiden faktiskt.
Vi lämnar nu Tamil Nadu, ja det gjorde vi härom dagen egentligen, för Kumily ligger i Kerala. Här syns en bild av statsgränsen.
Vi var i god tid vid bussen och kunde välja de bästa sätena. Det är trångt emellan dem så det gäller att få ett säte där pojkarna har en chans att veckla ut sina långa ben. Birger spankulerade runt på busstationen innan avfärd. Inköp av dricka och kex så vi klarar färden fixar han galant.
Både syrran och Hans verkar tycka att han ska shoppa lite mer. Särskilt till sig själv. Sy upp en kostym? Njae.. det har han gjort förut och resultaten hänger i garderoben och används inte. Det blir sällan riktigt som man tänkt sig ändå. Men vad sägs om att köpa honom ett par användbara indiska benbeklädnader? De är luftiga och fina och helt oberoende av om man går upp eller ner i vikt. Ska Birger bestalla till Hans ocksa? Skulle ju vara snitsigt med en CMT-uniform!
Vi har under dessa timmar åkt upp och ner och upp och ner i bergen. Väldigt vackert, grönt och porlande. Vi stannar överallt och tar upp och släpper av folk. Förutom busschaffören finns det två till som jobbar på bussen. Det kan verka överdrivet men de har fullt upp. En tar betalt och en håller ordning på folk som ska av och på. Han har ett snöre till en klocka som används flitigt. Den signalerar både att vi ska stanna, starta eller till andra att "akta er, här komer vi och störst går först". Störst går alltid först här. En annan buss vi åkte lade sig hårt och länge på tutan för att få en liten polisbil att flytta på sig. Kaxigt!!
I bussen är det hög volym... extremt hög volym! Man har en musikanläggning som vräker ut indisk musik som låter som allt från indisk svensktopp till (Eriks fasa) indisk techno. Killen som jobbade i dörröppningen framför oss var helt begeistrad och hade mycket svårt att hålla sig från att börja dansa 
Erik sade vid ett tillfalle att det aldrig verkar handa nagra olyckor i Indien, det gor det saklart men man har verkligen marginalerna pa sin sida hela tiden kanns det som. Kanske beror det pa att personalen pa bussen ideligen gar av bussen och lagger mynt i sma guda-tempel langs vagen. Vi ar helforsakrade genom hela resan av alla gudarna!
Om man har en sinnebild av en indisk buss så var det den vi åkte med idag. Emellanåt var den precis proppfull med folk och ändå tar man gladeligen upp fler. Bussen har en vindruta och en bakruta men inga fönster på sidorna, så man är rejält genomblåst när man kommer fram. När kvinnor med babies går på och det endast är ståplatser kvar så lämnas ungarna självklart över till någon annan så mamman inte ska stå med en unge på höften. Ungarna verkar vana vid behandlingen.
Efter några timmars underhållning av indisk musik så tänkte jag att jag tar fram min mp3 och får lite stopp för inflödet av plingplong. Jag lyssnade på ett bra, lätt flummigt sommarpratarprogram av och med Anders Lundin. Det var surealistiskt att lyssna på hans berättelse samtidigt som det galna folklivet pågick utanför bussen. Man ser verkligen ALLT under en sån här färd. Man åker förbi slaktaren som hänger upp gethuvuden till salu, man oroar sig för att alla ananassarna ska ramla av den hysteriskt högt lastade moppen, man ler och vinkar tillbaka till 30 skolungar i uniform som skrattar och vinkar när de får syn på en rolig utlänning och igen och igen fastnar blicken på de underbara kvinnorna i deras färggranna kläder och smycken. Man blir lycklig av att åka buss genom Indien!
Lycklig blir man också av att resa med familjen. Ungarna har ju varit på en hel del ställen nu och nu märker man att de kan reflektera över saker. Särskilt Erik som nu snart är 18 ser andra saker än han gjort tidigare och man behöver ibland bara byta en blick för att "se" samma sak. Otroligt roligt.
Som jag sagt tidigare - vi blir verkligen glada for alla som orkar skriva kommentarer till var blogg! Harligt att Volvo verkar tro pa Birgers framtidstankar!
Kallt och sno pa sina hall fortfarande kan vi forsta. Vi hoppas att ni alla har det bra och njuter av ledigheter vad ni an har for vader!!
Det blir en natt i Ernakullam, imorgon tar vi en båt till Kochi, strax här utanför där vi ska titta på en fort och den gamla staden.
KumilyPosted by jette Tue, December 29, 2009 14:30:34Ja, det blev bra, fast vi var mycket skeptiska i början. Klockan 05.30 hämtades vi av en jeep vid hotellet. Det var väldigt tidigt.. Kolsvart ute och lite kyligt. Häruppe i bergen är temperaturen ungefär som en svensk sommar. Väldigt behaglig alltså.
Vi kördes ner och iväg till en av entréerna till Peryar Wildlife Sanctuary och där var vi inte ensamma.. nä.. där stod säkert 360 jeepar till och det tog en evighet innan pappersarbetet var klart och vi kunde åka in. Jag tror vi väntade i en timma, det var iallafall redan ljust när vi till slut skumpade iväg. Birger strosade som vanligt runt och kollade överallt - och se han hittade ny inspirationskälla som Powertrain kan ha nytta av. Hans kanske kan informera Ylva?
Då hade vår förhoppning om att se djur grusats rejält. Så mycket folk på rad i reservatet, då korsar ju inte tigern vägen direkt.
Vår chafför var gullig och rar men pratade väldigt lite engelska. Han spanade bra dock och vi såg svarta apor och vackra fåglar på vägen upp. En annan bil full med indiska killar skojade med oss när vi åkte om varandra och vi hörde dem säga "Where is the tiger?" Ja, det var ju lite så.. var är tigern?? Vi vill se en tiger!! Fast det visste vi ju att vi inte skulle få se, men alla hade samma tanke.
Vackert var det hela vägen!
Vid ankomst till frukoststället var det rent skrattretande många jeepar som var parkerade. Vi trängdes med alla andra turister och fick fylla i en loggbok om vår resa, epost och adresser mm. Sedan var det frukost, Vi stod en timma i kö. Vi skojade och tänkte att det var himla bra att Lena inte var med. Hon hade blivit VANSINNIG, haha.. Vi blev inte vansinniga men det kändes lite som en nitlott att stå där bland alla turister och bli behandlad som en sådan flock. Gillar vi inte! :-)
Erik blev utsedd till gruppledare, fick våra biljetter och så fick vi följa med en guide.
Nu skulle vi gå i jungeln i 2-3 timmar beroende på vad vi ville. Mycket skeptiska fortfarande... Vi började gå på vägarna, asfalterade. Kändes inte exotiskt. Vi var nog 11-12 personer, alla västerlänningar och så två guider som inte kunde så mycket engelska. De kunde sina standardmeningar men inte mycket mer. De kunde rätt mycket om djungeln så det blev ibland lite frustrerande att inte förstå dem bättre.
Intressant att betrakta vår grupp... Det var en tysk familj som nog var ungefär som vi, trevliga alltså :-) Sedan ett italienskt par som höll sig för sig själva. Chicka och vänliga, artiga. Sedan tre unga tyskor. Wanna-be-hippies skulle jag vilja kalla dem. En av dem hade raggat upp en indisk biffig snygging som hon ömsom dreglade över och ömsom diskuterade med sina väninnor på tyska. Alla dessa fyra gick i flip-flops... Inga kommentarer!
När vi kom längre in i djungeln var det inte längre asfalt utan smal stigar, lite jobbigare terräng och när vi korsade lite vatten fick vi ta av oss på fötterna. Väl framme på andra sidan fick vi en påse salt. För blodiglarna. Jaha, där fick jag för att jag njutit så av att döda mördarsniglar!
En igel i närbild
Marcus attackerade en igel och höll på rätt länge innan den nog dog. Gamla takter sitter i från myr-tortyren i barndomen!
Vandringen blev alltmer spännande. Vi fick gå helt tysta och i början var jag inte säker på om vi undvek elefanterna eller om vi letade efter dem. Det var helt klart tydliga och färska spår efter elefanterna på stigarna där vi gick. Nu kändes det bra! Det var en riktig djungel, det var apor, cikador, elefantskit och vatten att korsa. Det var lianer och jobbiga stigar. Det var massor av blodiglar, Erik fick flest, troligtvis över 30 stycken. Jag fick några stycken, Marcus hade tur och fick inte heller så många. Birger fick några han med och jag såg att hans vita t-shirt var blodig så när vi kollade under hade en rackare sugit sig fet och äcklig därunder. Bort med igeln och på med salt.
Vi hörde elefanterna! Helt tysta gick vi länge, upp och ner på halkiga, leriga elefantstigar. Det var tydligt hur de knäckte av bambu och vi kom allt närmare, men nä.. vi hittade dem inte. Det hade varit roligt att se dem men det var en väldigt rolig vandring ändå!
Bildbevis pa att Birger är nu fast och fin i magen!
Våra guider visade oss på de träd de brukar ta sin tillflykt upp i när de ibland anfalls av vilda djur. hm.. jag såg liksom inte framför mig hur jag skulle "flyga" uppför detta träd, det var lättare att föreställa sig tigern göra det! Plötsligt längtade jag inte efter tigern...
Sista biten roddes vi över. Då var det mycket blod på de tyska och de indiska fötterna. Vi hade kunnat dra upp strumporna över byxbenen och på så sätt klarat oss rätt bra.
De indiska turisterna tyckte det var spännande med roddbåtarna och plaskade fram och tillbaka på den lilla sjön. Vi var inte så roade av detta utan väckte vår stackars chafför och gav oss iväg hemåt.
På vägen tillbaka stannade vi flera gånger, tittade på apor och till sist fick vi även se en "Giant black squirrel", alltså en jätteekorre. Den ska tydligen vara utrotningshotad. Roligt att få se den.
Pojkarna kunde stå upp där bak i jeepen och hade verkligen riktigt roligt.
Vi åkter ner ner ner för berget genom enorma teodlingar längs bergsidorna. Sedan genom kaffeodlingar och när vi nästan var framme stoppades vi.
Tydligen är det strejk i hela Kerala idag. Så våra chafförer stoppades av unga upprörda män som bankade på motorhuvarna och gick omkring med flaggor och gapade och helt tydligt njöt av att ha lite makt. Vi blev stående ett tag och när vi kom fram till Kumily by insåg vi att allt var stängt. Det skall dock visst endast vara idag så vi berörs inte så mycket. Det enda "hemska" är väl att vi får äta på hotellet kanske...
Nu sitter vi och myser i vårt härliga rum. Birger har hämtat sig en öl, vi har fått choklad (den gick ut i juni i år, men det gick att äta den!). Slappardax alltså. I flera timmar! Inte fel!
Sa du ar kass i magen pappa! Vad trist! Hoppas det gar over sa ni kan aka till Tullboden snart!
Marga, min sparhund! Jag ser verkligen fram emot en cachingvanda nar jag kommer hem, erkanner ju att jag lider lite av abstinens. 
Mari! Skont att veta att du tar hand om gatan dar hemma!!
KumilyPosted by jette Mon, December 28, 2009 16:26:40En tur till "stan" med små ärenden som att köpa choklad, blogga lite, läsa kommentarer. Det är verkligen SÅ roligt att så många läser och dessutom skriver kommentarer. Till och med MAMMA har skrivit - tack för det mamma! Kram till dig och pappa. Det betyder att ni har ordning på det bredbandet i stugan. Härligt! Det måste vara fantastiskt vackert i Tullboden om ni har snö nu. Vi hoppas verkligen att det ligger kvar tills vi kommer hem.
Birger halsar glatt till Ulla och Lars och ar nojd med att nagon forstar honom sa bra. Han viftar glatt pa svansen i andra andan av sitt koppel!
Jag ser framför mig hur vackert det måste vara även i Svartehallen! Har vi varit ute och åkt skidor familjen Johansson?
Och Tarja! Birger antar erbjudandet om skottning på Landvetter, du kan nog förhandla upp priset till och med! Och ja, jag hoppas verkligen du kommer hit någon gång. Det är nog inte så olikt ditt Bangladesh!
Monway - full fart hos dig! Vi tackar särskilt för vindaloo-tipset. Kanske kan fungera :-)
Ingabo - kul att du hittade hit! Det var lite oväntat :-)
Allmoge-Susanne! Roligt att ni kommer igang igen! Det kanske blir en resa till Athen och leta burk for er
Cecilia, hoppas du njuter rejalt av din julledighet!!!!
Sedan undrar jag förstås hur det gick med cachingeventet för vänercachergänget? En massa har publicerats har jag sett, men har de kunnat hittas under all nederbörd?
Just nu har vi myspys i vår safariinspirerade lya. Vi har köpt en massageapparat, hehe. Nä... inte en sån.. utan en sån som man rullar på varandras ryggar. Så skönt!
Syrran! Nu har faktiskt Birger shoppat! Han kom in till mig på internetstället och såg lycklig ut! "Nu har jag hittat en sak som jag vill ha och jag tänker köpa den även om du tycker den är ful". Han hade verkligen tagit mod till sig lät det som! Det visade sig vara precis så illa som jag befarat!! En grotesk staty av guden Lakshmi som bl a råder över pengar. Jag förstår inte varför han tycker att han behöver just den guden?
Jag misstänker att det mest handlar om att det var en riktig tutt-lisa och förhandling pågår nu om var den kan tänkas få hänga därhemma. Han säger att jag köpt saker att hänga på mig så då vill han bestämma vart den här ska hänga. Jag kontrar med att jag kan gå undan om det blir fult... Ska vi verkligen ha tutt-lisa i vardagsrummet? Jag tror hon ska få hänga över hans säng istället.
Nu är det bokat en jeep-utflykt till imorgon. Det blir verkligen en heldag med tidig start igen. Vad är det här för jullov säger ungarna... Hmmm.
Vi hade egentligen tänkt oss en båtutflykt in i reservatet med efter en hemsk olycka här i höstas då 45 personer dog (stod faktiskt om det i GP) så har man ställt in dessa turer. Jag kan lätt föreställa mig hur det gick till. 100 personer på en båt, plötsligt syns en tiger på ena sidan och då kastar sig alla till den sidan och så kantrar båten. För länge sedan upplevde vi något liknande i Serengeti då vi åkte lokalbuss genom parken och plötsligt låg det en lejongrupp på ena sidan vägen. Simba!! skrek alla och kastade sig mot fönstren. Jag minns hur rädd jag var att bussen skulle välta..
Nu är det matdax. Vårt urmysiga hotell visade sig inte servera indisk mat !!?! så vi ger oss ut på stan efter "the real thing". 
Har har vi en karta som visar hur vi rort oss sa har langt.
TransportPosted by jette Mon, December 28, 2009 09:41:49En 4 timmar lång bussresa tog oss vidare västerut. Det är ett skådespel att ta sig fram i trafiken. Vi är mycket imponerade över chafförernas skicklighet.
Birger inför avresan. Som vanligt har han svårt att sitta stilla och far ut och in ur bussen och kollar runt hela tiden. Funderar på att ha honom i koppel....
Jette tittar ut från bussen. Måste ju hålla koll på maken!
Nu gick resan genom många små byar och det är en underhållning att titta på allt som händer utanför. I varje liten by samlas kvinnorna kring vattenpumpen och hämtar vatten i stora färgglada kärl. Det händer något hela tiden. Ibland sopar de vägen. Helt klart jobbar kvinnorna hårdast... här också!
20 kilometer innan vi kom fram såg vi igen en massa pilgrimmer. Denna gång kom de gåendes. När vi träffade deras "kollegor" för några dagar sedan fick vi veta att de måste gå de sista 20 kilometrarna till templet. Därför var det fullt av dessa enfärgade folkgrupper längs vägarna. Vi däremot satt och höll i oss på bussen. Uppför uppför uppför på smala, regnskadade och mycket snirkliga vägar. Skyltarna längs vägen sade "tuta" och man kan förstå varför.
Men nu är vi framme i Kumily.Här bor vi på det mest exotiska stället hittills! Killarna jublar! Det är rätt fullt överallt så vi fick inget familjerum, men två härliga rum som känns som en perfekta starten på en safari. Vi har balkonger som vätter ut mot en skogsglänta och Marcus ropade direkt "En tiger!!". Jag tror honom inte... däremot ser vi apor lite överallt.
Hela stället andas frid och lugn. Rökelser, lugnande musik och 100 exotiska pryttlar samt ett tempo som får en att andas lugnare. Checka in fick man göra en en eennoorrmm bok där allt skulle skrivas in noggrant. Övervakades av en ung man med skarpa men vänliga ögon.
Tror att vår vän Tomas skulle trivas här.. se bara på rariteterna som står i ingången: Langst fram en akta Enfield!
... jag ligger på en divan och skriver.. lyssnar på Marcus som ideligen påstår att han ser en tiger, tittar på Erik som kombinerar bush-känslan med lite punk i mp3n. Kan ju aldrig vara fel...
Nu får vi ta oss samman och åka in till stan och boka en tur i "the wilderness" imorgon!
MaduraiPosted by jette Mon, December 28, 2009 09:37:38En liten vända på stan gav bonus.. igen! Birger sköter sig utmärkt som stackars plånboksbärare och vi hjälper till att få den indiska ekonomin på fötter.
Jag kan upplysa om att Birger nu förstått precis hur det går till med ölköpandet på hotellet. Vi förstod inte varför det tog en sådan evinnerlig tid första gången, men nu vet vi. Det frågas om ölen ska vara kall, och självklart svarar han ja på det. Då springer de med den fesljumna ölen till frysen och så får den ligga där tills den är lagom. Sedan frågar de alltid om han ska ha mer öl senare men det har han vägrat svara på. Nu har han dock börjat planera sina ölköp så vid tretiden när vi gick ut för att ta en promenad sade han till killen på vårt våningsplan att han ville ha en öl vid 5-6-tiden. Funkade klockrent! Ölen kom direkt, kall och fin. Det dröjer dock innan hans ölkomsumtion kommer upp i samma belopp som min shopping.
Nu låter det som om att jag löper helt amok i affärerna, så är faktiskt inte fallet. Ännu har vi inte fyllt ens ryggsäckarna. Så det så :-)
Maten... vi älskar indiskt och ikväll blev det en fullträff. Det har varit många goda mattillfällen men igår var ett nedköp. Desto bättre när vi ikväll hamnade på en kanonrestaurang där vi alla bara satt och mmmm... åhh... mmmm:ade hela tiden. Så rusktigt gott. Det här blir svårslaget tror vi. Och billigt.. massor av dricka + mat + efterrätt blev totalt 120 kr för oss alla fyra. Kan man inte klaga på!
MaduraiPosted by jette Sun, December 27, 2009 12:06:38Klart lyxig känsla att vakna i ac-rum och få dagstidningen "Hindu" inputtad under dörren. Klart underhållande läsning! Jag fastnade på sidan som handlade om äktenskapsökanden. Väldigt härliga annonser där man beskriver både sitt utseende, om man har rika föräldrar, sin utbildning och sitt sinnelag samt berättar att man söker en brudgum från lämpligt kast. Inga konstigheter här inte!
Efter rejäl frukost på takterassen där viss beställningsförvirring resulterade i 3 kannor te istället för en kanna och tre koppar så satte vi på oss långbyxor och heltäckande sarong och begav oss mot tempelområdet Sri Meenakshi.
Dessa tempel är enorma!! Att de inte är mer kända är underligt. Området är stort, jag tror det är 5 torn och alla är cirka 50 meter höga. Mängder och mängder av människor köar för att komma in. Vi köade inte så mycket då vi ändå inte fick komma in i innersta templen. Rasistiskt tyckte Erik, tänk om vi skulle sätta upp skyltar på våra kyrkor "utlänningar är inte välkomna". Det skulle inte mottas så bra. OCh visst har han rätt i det!
Vi hade hur roligt som helst i templet! Bara att titta på folkmassorna, mängderna av tempelfigurer och till och med en tempelelefant. (stackars den!) Roligast blev det när jag gick med kameran. Det är alltid lite sisådär, man vet inte om det är ok att fota eller ej, men jag frågade. Och visst var det ok!! Mer än ok! När vi väl börjat ta kort fanns det ingen hejd på det. ALLA ville vara med, alla ville ta kort på oss med sina kameror. Ibland i stora grupper, ibland bara vår familj och en person. Jag bad att få ta kort på en röd grupp kvinnor som väntade i kön, och detta uppmärksammandes av mängder av människor i kön (som var flera 100 meter lång) och det var bara att gå längs kön och ta kort efter kort och låta dem se sig själva i kameran efteråt. Alla var glada och alla ville vara med. Ungar drog i oss och pekade på vilka jag skulle fotografera. Birger och pojkarna fick vara med på kort med männen och jag skulle posera med kvinnorna. Det pratades inte mycket engelska, men leenden och Thank You var allt som behövdes. Till slut orkade inte kameras batteri längre och vi fick ge oss.
Har en modell av tempelomradet - hoppas det framgar hur stort det ar!
Nu lite vila innan vi letar reda på en lämplig buss till nästa ställe. Vi har ändrat vår rutt lite. Egentligen hade vi nu tänkt åka upp i bergen och titta på teodlingar, men kanske är detta inte vrålspännande för våra tonåringar, så vi åker till ett naturreservat och hoppas på lite vilka djur istället. Man kan tydligen GÅ runt i reservatet. Lockar mig inte ett dugg att möta en bengalisk tiger till fots måste jag erkänna...
Eftermidagen ägnades åt ett besök på ett Gandhi-museum utanför stan. Där berättades på ett överskådligt sätt Indiens hela historia och det går inte att gå igenom museet oberörd. Vilken insats Gandhi gjorde, det går inte att sammanfatta. Det märktes att folk är stolta över honom, de andra besökarna undervisade sina barn om vad som berättades i montrarna. Jag fick igen ställa upp som fotomodell med deras barn. Jag börjar vänja mig och kanske ska jag börja ta betalt???
Tack igen till alla er som skriver kommentarer. Det ar verkligen roligt att lasa! Tank att ni har sa mycket sno! Hoppas ni sparar lite till oss nar vi kommer hem! (fast Birger oroar sig for att bilen ar insnoad pa landvetter! Kan nagon aka upp och skotta lite??? Hans kanske?? Birger betalar 100 rupies!
MaduraiPosted by jette Sun, December 27, 2009 11:54:14Av alla bubblande, kokande, pulserande städer jag besökt så hamnar Madurai utan tvekan högst på listan. Visserligen har jag inte besökt New York och visst var det trängre på Oxford Street i London förra helgen, men gatulivet!!! Det är fantastiskt! Alla sinnena blir om inte tillfredsställda så åtminstonde väckta till liv här!
Att det var svårt att få hotellrum har sin grund i att det är festival här. Människor reser hit från alla möjliga ställen för att besöka templen. Många är klädda i särskilda dräkter för detta ändamål. Vi ser många grupper av män i bara överkroppar och endast ett skynke. Då har alla män i samma grupp samma färg på skynket. Det blir väldigt effektfullt, här kommer svarta gruppen, här den gröna, här den röda och där den orange. De är dessutom målade med rött och gult i pannan och alla barfota.
Gatorna är små och trånga men ändå är det tuck-tucks, cykelrickshaws och mopeder överallt. Försäljningen pågår för fullt överallt. De populäraste produkterna är tyg och sedan mässingssaker. Man kan se ner i en allé och se bara mässing mässning så långt ögat når i skenet från neonlamporna i mörkret.
Imorgon ska vi besöka de enorma templen som finns här. Jag frågade en vakt nu på kvällen om mina byxor som går nedanför knäna var ok, men det var de inte. Inga byxor. Jag sätter på mig en sarong och en tunika imorgon så blir det en lång kjol. Jag fick dessutom ett kastmärke påklistrat ikväll så Birger säger att nu ser jag så indisk ut att inte en enda försäljare kommer att gå på mig imorgon. Vi får väl se..... :-)
Jag trodde vi skulle se många västerlänningar i den här staden, men icke. Vi har sett en handfull hittills, det förvånar mig lite måste jag erkänna.
GeocachingPosted by jette Sat, December 26, 2009 14:10:57Nix. Jag fick avslag pa min cache med foljande motivering:
Thanks for your submission. I'm sorry, but we have not published new virtual caches
here in over four years. Suggest www.waymarking.com which was set up specifically
for locations where a physical cache is inappropriate.
Trist... jag som tyckte att en virtual var perfekt har...
TransportPosted by jette Sat, December 26, 2009 14:00:07Vi vantar pa taget till Madurai.
Framme i Madurai. Tågresan som påbörjades cirka 30 minuter för sent tog precis de 3 timmar som det var sagt. Vi åkte andra klass vilket innebar rätt hårda bänkar och inte alltför gott om plats. Men inte heller så illa som man kan föreställa sig. En del saker har ändrats sedan vi var här sist. Det är numera straffbart att resa på taket och även att hänga på utsidan av tåget. Inte för att det var där vi tänkt sitta, men vi kommer tydligt ihåg hur det såg ut förra gången vi var här.
Försäljningen kring tåget var sig likt. Chai chai chai, betyder te, te, te och teförsäljaren hade sällskap av en massa andra försäljare som sålde saker jag inte kan stava till. Nu såldes te dock i pappmuggar och inte som för 20 år sedan i keramikskålar.
När vi gick av tåget i Madurai kändes det först som en mindre och betydligt lugnare stad. Men det skenet höll inte länge. Anledningen var att taxi och ricksha-förarna fick hålla sig nedanför trappan från stora perongen. Väl därnere var det "Anfall" som gällde. Det gäller att snabbt veta vad man vill ha, säga "ok" till en snubbe så försvinner de andra.
Här var taxichafförerna mer vesslelika än i tidigare städer. Svårt att få ur dem ett pris och eftersom vi fick åka till 3 hotell och fråga om rum innan vi fick napp så ville de såklart ha tre gånger pengarna sedan. Inte så oväntat men för första gången blev diskussionen otrevlig trots att avstånden var rent löjliga. Hotellen låg runt hörnen från varandra. Men det gäller att komma ihåg rupiens värde när man betalar och inte gå i klinch för vartenda öre.
Eftersom jag ringde minst 5 hotell igår och allt var fullt visste vi att det skulle bli trixigt att få rum, så vi är mycket nöjda med det vi fick. A/C och fräschast hittills och fortfarande för en billig peng med svenska mått. Ungarna i eget rum den här gången. De är inte ledsna för det direkt. Marcus har redan börjat zappa bland Bollywood-filmerna!
Servicen på hotellet är kalas. Massor av leende indier kutar runt och undrar om man saknar något. De övertalade snabbt Birger til att ta upp en öl på rummet, den intar han nu på balkongen.... mm.. vi har en balkong. Visserligen bara en stå-balkong, men det är ju bättre än inget! Jag tror den kalla ölen smakar fint därute! Pojkarna frossar i sig ett paket med Marie-kex. Tänk att kex fortfarande funkar... För de beställer väl inte upp öl hoppas jag...?
Jag pratade med ett par från Slovenien som också hade tur att få rum på hotellet. Vi fick de sista rummen. De var de första västerlänningarna vi pratat med så här långt. Man ser en och annan västerlänning då och då men de är verkligen inte många. Skulle tro att det ändrar sig när vi kommer ner till Kerala.
En kommentar till min trognaste lasare sedan lang tid: Elisabeth! Du kanner mig val! Jag ar ingen shoppingmanniska egentligen men vid sana har tillfallen far jag nog en slang av denna sjuka. Sakerna som finns har ar ljuvliga och kostar inget och gar ej att fa tag pa hemma. Jag har alltfor manga ganger latit bli att kopa och sedan angrat mig. Nu ska det inte bli sa!!
TransportPosted by jette Sat, December 26, 2009 13:55:32Vi försökte igår ringa till flera hotell i Madurai dit vi ska idag för att boka rum. Men det var fullt överallt. Nu får vi helt enkelt åka runt tills vi hittar något ställe att bo på. Det löser sig nog så småninom. Det är naturligtvis så att det är mycket fullt pga helg här. Vi håller tummarna.
Nu har vi fått våra tågbiljetter. Jag rekommenderar alla män som ska resa med tåg i Indien att skaffa sig en fru.. eller iallafall en flickvän! Kösystemet är sådant att det finns en lucka för handikappade/äldre/kvinnor och den kön är aldrig lång. Övriga köer är timslånga och inte bra för hjärtat. Vi fick våra biljetter ur den så kallade turistkvotan. Jag har inte riktigt förstått varför man har det så, men vi klagar inte. Tyvärr blev det andra klass. Marcus är grymt besviken! Äntligen hade han chans att åka första klass, men det blev inget med det.
Vid järnvägsstationen hittade vi en ATM (en bankomat ifall du inte visste det mamma
) och vi tog ut lite mer pengar. Birger räknade sedlarna noggrant då han förra gången fick 500 rupies för lite. Tänk, han är lurad inte av en indier utan av en indisk maskin. Det gjorde lite ont... men den här gången skötte sig maskinen och vi fick alla våra sedlar.
GeocachingPosted by jette Fri, December 25, 2009 15:04:52Ja! Nu har jag lagt ut en egen cache i Indien. Låt oss hoppas den blir godkänd av reviewern här. En mystery utan låda borde han ju inte kräva att jag ska kunna underhålla.. Håll tummarna!! 
http://www.geocaching.com/seek/cache_details.aspx?guid=f616cc67-7304-47d9-9a2b-9f58688a4da5
TrichyPosted by jette Fri, December 25, 2009 14:41:45En ny dag. Nätterna är allt annat än tysta. Takfläkten väsnas en massa, trafiken tar aldrig slut, tutandet upphör aldrig och alltid är det någon som ropar på någon annan. Men man vänjer sig.
Rummen vi bor i är rena men slitna. Vi har med oss våra vietnamesiska sidensovsäckar och de är guld värda. Med dem kan man sova i icke A/C rum utan att svettas ihjäl. I natt fick vi skyla axlar och armar mot mygg, och men vi är alla rejält bitna ändå. stackars Marcus har stora blemmor överallt. Som vanligt, stackars honom. Vet att Tomas förstår honom precis!
Birger fick till slut en madrass att sova på på golvet. Det tog bara 4 frågor innan de kom. Ovanligt. Sedan fick jag själv hämta en kudde till honom i receptionen. Lite service ska han ju ha...?
Idag tog vi ett par tuck-tucks in till centrum igen för att komma upp i stans sevärdhet: Rock Fort Temple, ett hindutempel placerat högt uppe på en klippa. Själva templet är inte så mycket att skryta om men utsikten däruppifrån var imponerande. Roligast är ju att se alla ljuvligt vackra indiskor som är uppklädda inför tempelbesöken i starka färger och med blommor i håret. De är bedårande!
När vi satt och njöt av utsikten från templet så såg vi en massa örnar! Ja Tomas, örnar. Jag undrade om det inte var en Royal Spoonbill, men Birger sade att det var det inte, för de vet han hur det ser ut. Men örnarna gillade den varma vinden som blåste uppför berget och de låg och segelflög helt nära där vi stod. Mäktigt!
Efter denna heliga vandring uppför alla trapporna fortsatte vi i stan med mer shopping. Alltså.. detta är ett mecka!! Enorma varuhus.. men grrr.. inte så mycket i min storlek. Jag skickades från avdelning till avdelning för att kommma till större storlekar. Hmm.. verkar som om XXL inte är så vanligt förekommande för de som vill ha vanliga dressar, har man kommit upp i den storleken är det nog sari som gäller.
Inga problem för familjen att hitta mig.Så snart jag irrat iväg åt något håll och såg mig oroligt omkring efter de andra fick jag svaret "over there, no problem madam" från någon av personalen. Vi var såklart de enda västerlänningarna där så de höll alla koll på oss.
På väg ut frågade en indisk kund vad vi gillade deras shopping system, jag svarade "lite komplicerat" vilket väckte stor munterhet.
Ni kan ju gissa att pojkarna inte var så lyckliga i den här affären.. men det var mest tyger och indiska kläder våning efter våning. Ett paradis! Se själv!!
När shoppingen var klar var det matdax igen. Den här gången fick vi inte så mycket av det vi tänkt oss. Lassin var slut (pojkarna tog nog den sista igår) och när det sedan var slut på "vanligt ris" så började vi misströsta?!?! Kan det vara slut på ris på en indisk restaurang??? Vi fick ta stekt ris med lite grönsaker i så gick det bra. På väggen stod en lista över saker som var slut, Birger funderade på att skriva dit "rice" men vågade inte, särskilt med tanke på det stora bråket personalen just haft med kunderna bakom oss. Tyvärr föregick allt på hindi (eller tamil kanske, vem vet?) så vi fick inte reda på vari problemet låg.
TrichyPosted by jette Fri, December 25, 2009 07:59:29Julafton
Så blev det julafton även här. För vår del innebar det att vi tog en taxi till bazaren här i Trichy och så shoppade mamma loss!!
Tänk att det finns så mycket bjäfs som man inte visste att man behövde!! Jag handlade små burkar och klockor och mässingsfigurer och även en hel mobil full av mässingklockor. Precis vad jag letat efter i evigheter. Naturligtvis fanns den är, i en osannolik affär dit Birger gick in för att leta efter en sax.
Han blev ju av med sin sax i säkerhetskontrollen i Delhi och har letat efter en sedan dess. Idag hade han tur. En hel affär med bara blänkande saker, inte självklart att hitta till saxavdelningen, men han lyckades! Så... Birger fick en sax i julklapp. Ett tag tänkte han köpa två men det hade ju varit lite frosseri-aktigt så han lade tillbaka den andra!
Men inte jag.. jag handlade massor av saker, framför allt en hel indisk dress!!! Yes, ingen sari utan den andra sorten, salwar kameez som består at byxor, en tunika och en sjal. Jag är sååå nöjd! Mycket bra julafton. Så här borde det ju alltid vara, man bara går ut och köper det man gillar - så vet man att man får det man vill ha!
Birger är nöjd med sin sax.... och pojkarna.. ja, de fick ju faktiskt i n g e n t i n g i år. Men de har fått vad de önskade innan resan så inget gnäll hördes från deras håll. De fick dessutom köpa vad som helst om de såg något men inga önskemål kom upp. De hade dock rätt roligt. De får skaka hand med folk lite då och då. Marcus hamnade i en diskussion med en väldigt liten man som ville veta var vi kom ifrån och som sedan hade en del frågor om svensk keramik. Jag tror inte Marcus hade så mycket att tillföra i diskussionen, men de såg ut att trivas. Deras längd gör ju att de sticker ut rätt rejält i folkmassorna.
Efter shoppingen gick vi på en mysig restaurang där vi åt jättegott, fick fin guidning genom menyn av en jättetrevlig servitör. Vi åt och drack så mycket vi kunde och ändå var kostnaden rent löjlig.
Hem fick vi inte tag på en taxi utan det fick bli en tuck-tuck. Rätt trångt för oss 4 i en tuck-tuck och maskinen fick jobba hårt i uppförsbackarna. I ett sånt här litet fordon kommer man ännu närmare den galna trafiken som i nattens sken ter sig ännu mer kaotisk. Vi såg en stackars man ligga och SOVA nästan mitt i körbanan. Stackaren... undrar om han verkligen klarar sig oskadd en hel natt.
Nu väntar vi på en säng. Den beställde vi för 8 timmar sedan och skulle komma så småningom. Ännu saknas alltså den fjärde sängen i vårt rum. Ska stackars Birger få sova på golvet???
... och till sist - ännu ett designtips till interiörgruppen från Birger! Denna gång är det taket i en Ambassador som imponerar...
TrichyPosted by jette Thu, December 24, 2009 11:49:56God Jul på er alla!
Vi har en förflyttningsdag! Idag tog vi oss från Mamallampuram och cirka 330 km sydväst, dvs inåt landet. Vi hyrde en finfin Tata Indigo-bil och Birger gjorde en noggrann inspektion innan avfärd. Klart finare än den Ambassador vi åkte hit i från Chennai. Birger hälsar Mikael S att han borde ta sig en tur hit, för efter dagens tur med Tata är han övertygad om att här finns finfin inspiration för interiör och kostnadssänkande design.
Det tog 5 timmar att ta sig hit. Första timmen satt jag och höll koll på alla galenskaper utanför fordonet men efter en stund insåg jag att det inte var jag som körde och att min uppmärksamhet inte skulle göra någon skillnad, så jag slumrade till.
Vi rastade på ett ställe där många andra också rastade. Det visade sig vara pilgrimsbussar, alla smyckade med blommor och på väg till Kerala där ett särskilt tempel är öppet bara en månad. De flesta klädda i orange. Väldigt vackert.
På andra ställen var det massor och åter massor av pilgrimsbussar med människor på väg till ett annat tempel, och där var människorna rödklädda. Exotiskt!
Trafiken här är värd en del kommentarer. Den är kaotisk och en spännande och definitivt livsfarlig. Blinkers anses totalt överskattade och istället använder man tutan flitigt. Mittlinjen är bara en utsmyckning och på motorvägar finns det plats för både cyklar, tuk-tuks, bussar, lastbilar, taxis, kor, hundar och en och annan elefant. Dessutom korsas vägen hela tiden av massor av människor.
När man kommer in i stan har de ett trevligt system där rödljusen räknar ner (har sett det förut men kommer inte ihåg var) så man vet hur långt det är kvar tills man får köra. Men att vänta tills nedräkningen kommer ner till noll är inte att tänka på. Vid 10 sekunder kvar kör alla, så det gäller att hålla i sig.
Vi såg åtminstone ett tillbud där en bil touchade en cykel och de demolerade bilar vi såg längs vägen såg verkligen inte bra ut. Kanske har vi just klarat av den farligaste delen av vår resa!
Nu är vi i Tiruchirapalli, eller Trichy, där vi tänker stanna några dagar, titta på några tempel och till Birgers fasa: shoppa lite mer! Det är trångt med hotellrum här. Receptionen upplyste oss om att det beror på en festival, ja vi känner ju till den festivalen, den kallas jul!
För visst firar indierna jul! Man äter tillsammans och ger varandra presenter. Finns ju ingen anledning att missa ett tillfälle att ha lite party party och vara ledig!
På väg till Tullboden??
En promenad härifrån ligger järnvägstationen. Vi laddade med en rejäl portion tålamod och gick det. Inte så farligt med folk!! Vi ställde oss i första bästa kö och när det blev vår tur blev vi upplysta om att vår planerade tågresa var för kort för att kunna boka i denna lucka. Damen pekade på sista luckan i byggnaden. Vi gick det.
Det blev inte napp där heller. Damen i den här luckan sade att vi skulle gå till en annan byggnad. Det gjorde vi. Där var det ett antal köer till olika luckor och vi ställde oss i en. Vi hittade en blankett där man kunde fylla i hur man ville åka, så det gjorde vi. Lämnade in den och fick till svar att det var fullt i 1a klass. Hmm.. ok vi tar 2a klass då, det är ju ändå bara en tretimmarsresa. Nä.. det var fullt där med. Gubben pratade en massa om berth och till slut fattade jag att han pratade om sängplatser. Jag sade att vi inte behövde sängplatser för en tretimmarsresa, men tydligen hade han uppfattat mitt formulär så. Jag hade ändå ringat in seat... men nå.. han gav tillbaka formuläret och bad mig fylla i andra klass. Otänkbart att han skulle skriva något på MIN beställning. Till sist sade han att vi troligtvis skulle få säten ur turistkvotan om vi kom hit på morgonen på avresedagen, gick till en annan byggnad och fick fylla i lite fler formulär. Hmm...
Vi fick en lapp av honom och bestämde oss för att gå dit direkt istället. Vi hittade en annan byggnad och fick gå upp några trappor. Självklart kikade vi in på kontoren på väg upp. Det var rena fördomsbekräftelsen att titta in där!!! Pappershögar större än man någonsinn sett dem tidigare och massor av kontorsfolk.
Men vänliga är de! Alla visste vart vi skulle och pekade än hit och än dit och till sist satt vi inne på vad som liknade ett jättekontor i en amerikansk polisfilm, med skillnaden att detta var mycket indiskt. Men vänligt! En tjänsteman gav oss ett formulär där vi igen fick fylla i vårt absolut omöjliga efternamn, passnummer och hemadress och andra nödvändigheter och så trodde han att vi kunde hämta ut våra biljetter vid 11.30 om två dagar. Jahapp! Det får vi hoppas på!
Billigt är det iallafall!! 248 rupies för 4 biljetter, dvs 50 kr för 4 enkelresor som kommer att ta cirka 3 timmar. Nu vet vi ju ännu inte varken om vi får biljetter eller sittplatser, men upplevelsen av att köpa biljetterna har vi redan fått.
Skomakaren har öppet.
Och till sist - TACK till alla som skriver kommentarer. Verkligen roligt att se att det finns de som vill lasa. Vi blir verkligen glada! Vad vintrigt och juligt alla verkar ha det, inte sa dumt det heller. Vi onskar er alla en riktigt mysig och God Jul och fina besok av tomten till alla som fortjanar det. Tror inte vi kanner nagon som inte fortjanar det .
Kramar till alla - och forresten har Marcus atit 2 omeletter idag och ar ater pa stralande humor!!
Rice & CurryPosted by jette Thu, December 24, 2009 11:43:16När Birger och jag besökte Indien för cirka 20 år sedan bodde vi några dagar hos en bekant som då var fabrikschef på SKF. Han hade varit här i några år och var nog väldigt nära gränsen för vad han tålde av landet. Att han var en tempramentsfull italienare hjälpte väl kanske inte till. Han berättade med stor inlevelse hur det gick till när han beordrade att det skulle grävas ett hål. Efter någon dag sattes det upp ett tält över platsen där hålet skulle grävas och efter ytterligare någon dag hördes ett regelbundet "pling, pling, pling" innifrån tältet. Tittade man in i tältet så satt det två snubbar där och jobbade. En höll ett löjligt litet spett och den andre slog med en lika löjligt liten hammare. Efter några veckor var hålet klart.
När vi nu kom till Indien så var det första jag såg från planets fönster hur två snubbar satt ute på plattan och en höll spettet och den andre slog. En del saker ändras tydligen inte.
Inne på flygterminalen i Mumbai hördes samma små pling pling pling bakom en vägg. Detta är en bestående bild av Indien, den kommer nog alltid att förfölja oss.
GeocachingPosted by jette Thu, December 24, 2009 11:42:30Vår första cache i Indien!
En earth-cache. Mycket lämpligt. Jag har svårt att se framför mig hur man kan gömma burkar här som inte skulle försvinna. Det är inte helt lätt att hitta folktomma platser här precis.
Min enda tidigare erfarenhet av caching i Indien är min TB som hamnade här. En cachare skapade en ny cache i Poona men alla loggar i den säger att den ligger i en offentlig toalett och ingen har lust att lyfta på stenar där. 
Så en earth-cache är perfekt! Inget större äventyr eller försiktighet krävdes för denna, men goda gissningar om sevärdhetens ursprung och storlek. Vi gissade precis som alla andra cachare gjort före oss. Vi får se om man får svar från cacheägaren.
Detta inspirerade mig iallafall till att fnula på en mystery som vi kan placera nära någon av de stora sevärdheterna vi passerar på vår resa. Det finns inte så många här ännu, men en och annan cachare måste ju passera.
Vi lyckades till slut också logga två cacher på väg hit på i Heathrow. Riktigt nära själva terminalerna fanns inget. Kan tänka mig att det har att göra med britternas extremt utbyggda system av övervakningskameror. Det kan inte var lätt att placera en obemärkt cache någonstans nära terminalen. Men eftersom vi ofrivilligt blev kvar här ett par dagar försökte vi först logga en del i stan. Det gick verkligen inte bra! Jag hade ingen karta i min GPS och mottagningen i city var usel. Självklart skulle jag ha prickat in cacherna på en vanlig turistkarta innan vi stack in till stan, men det är lätt att vara efterklok. Att cacha i ett svinkallt London i tunna sommarkläder var inte optimalt för tålamod och gå-på-anda.
Dessbättre hittade jag två cacher i orten Heathrow. Ingen av dem var svår, den ena möjligtvis lite svår pga taxibilar som hela tiden var parkerade precis där man skulle leta. Men det enda som krävs då är ju tålamod. Trixigast var att trippa runt på de hala gatorna i sommarskor. Vi var ju som sagt akterseglade och egentligen på väg till värmen.
Vår förhoppning om caching i Indien är egentligen bara en cache till - den finns i Kerala och är också en virtuell låda. Jag återkommer med rapport från den!
MamallampuramPosted by jette Wed, December 23, 2009 14:12:57Sovmorgon! Vi har flyttat oss runt så mycket att vi glömt av att vara jetlagged. Så idag knackade Mr Fix-it på dörren och undrade om vi hade tvätt. Jag tänkte lite tjurigt att det var en jäkla tid att komma på men insåg sedan att klockan var 11. Upp och hoppa!!
Marcus var lite piggare. Med långsamma och orkeslösa steg tog han sig till restaurangen där vi beställde in massor av frukost. Han var hungrig! Detta gick dock snabbt över och han satt och sög i sig en lassi och orkade sedan inte mer alls.
Men lite vila och en dusch gjorde susen. Inför utsikten till en lång och tråkig ensam eftermiddag på hotelrummet bet han ihop och bestämde sig för att följa med. Vi gick långsamt ner till sevärdheterna. Allt ligger nära här. Gamla uthuggningar i bergen som är gjorda cirka 600 f Kr och är med på "world herritage-listan".
Dessutom... inte minst: En cache!! Skriver separat om den.
Långsamt strosade vi omkring bland både gamla och nya uthuggningar. Mycket imponerande. Marcus satte sig för att vila så ofta det gick och var ett lätt villebråd för smarta försäljare. Snäll som han är var han snabbt i samtal med alla om deras vackra saker som de själva, deras morsa eller brorsa gjort. Priserna var hutlösa när vi kom fram till honom och försäljarna tittade på mig med bedjande ögon "but Madam, your son likes this!" Jojo.. han gillar ju ALLt och är artigheten personifierad. Ett perfekt offer för dem. Men de visste inte vilken bitch till mamma han har!
Erik blev ombedd att ställa upp på foton tillsammans med en indisk turist som arrangerade det hela som om de var vänner och stod och skakade hand. Lite status med en vit vän kanske? Själv fotade jag ett gäng ungdomar som också turistade och de ställde allvarligt upp på detta uppdrag.
Utanför vårt hus byggs en ny väg. Som ägaren sade när vi kom. Nice and quiet place Madam, just right now they are building a road. Jo.. det väsnas en del, men bara på dagen när vi inte är här så det går bra. Och vad de sliter! Verkar som kvinnorna sliter hårdast, bär stenar och sand, Och i denna värme!
Under den här resan besöker vi två delstater i Indien. Kerala och Tamil Nadu där vi är nu. Tamil Nadu är den stat där folket är mestadels vegetarianer och dessutom inte dricker alkohol. Detta upplyste jag Birger om igår och han tittade vettskrämt på mig med kommentaren "Vad gör vi HÄR??" Haha.. han får skylla sig själv som inte läst på nogrannare innan!
Nå.. han har inga problem att få en öl på turistiska restauranger, men de indiska serverar inte alltid det.
Birger är såklart ordningsmannen i vår lilla resetrupp. Han håller ordning på att vi inte glömmer väskor överallt, att vi har med oss biljetter, att vi inte blir lurade när vi växlar och hans grundinställning är alltid misstänksam (lätt överdrivet). I morse när jag möblerade om lite i vårt rum medan han duschade för att få lite bättre plats kom han ut och sade förskräckt "bordet är borta". Vi förstod alla att han misstänkte att han blivit lurad av en indier.. någon har SNOTT vårt bord.. men han lugnade ner sig när jag pekade 60 cm längre bort där bordet stod nu. Inte lätt med en tunnelseende man.
Det har dock sina fördelar med en prismedveten man. Ikväll var det ännu lite mer shopping för mig. Jag provade tunnikor medan Erik och Birger tittade på. Priset blev förstås högt och Birger spelade sin roll som sur och omöjlig make med stängd plånbok mycket bra. Jag såg ut som den hårt hållna hustrun och gick moloket efter honom ut från affären då de såklart gav med sig och Birger fick ner priset till en rimligare turistnivå. Nice!!
Nästa förhandling handlar om priset för en taxi härifrån. Det blir en lång resa på 5 timmar enligt bilägaren, men det innebär säkert ännu fler timmar i verkligheten. Avresa i ottan så vi får lägga oss i tid.
Marcus tycker att man kan sitta och titta pa sevardheter ocksa!
En typisk souvenirforsaljare.
MamallampuramPosted by jette Tue, December 22, 2009 16:22:07Stackars Marcus ligger fortfarande på hotellrummet, nu med feber. Han har åtminstone slutat kräkas och får behålla vatten och avslagen cola samt chapati som jag handlar i restaurangen mittemot hela tiden. De vet vad jag vill ha när jag kommer in nu.
Nu sitter vi i en ljummen kvällsbris på en strandrestaurang och väntar på vår egenhändigt utvalda firre som de ska grilla för oss. Stackars Marcus vill inte ens höra talas om mat.
Annars en skön och rätt slapp dag. Strosat runt i denna lilla by och hållit försäljarna på någorlunda avstånd. Ja ok, liiiite har jag lyckats handla, ägg och ett halsband så här långt.
Det är inte så mycket folk här nu. Det är ett lugnt tempo men det innebär också att man är hett villebråd för alla butiksägare som inte har kunder så det räcker. Vi har fått ett antal statyer förevisade och skillanden mellan viscose och pashmina är nu också glasklar.
Birgers sälsynta shoppingöga vaknade till liv och fastnade på en t-shirt med texten "My dad is an A.T.M". Den hade passat fint på Erik, men tyvärr fanns den inte i vikingstorlek. Det tog mig en kvart att få lov att publicera detta! Stackars läsare vet inte hur jag kämpar för att få fram "sanningen"!
Har ser ni huvudgatan i Mamallampuram!
I vantan pa avgang!
Pa stranden med Erik.
Har en sarskild bild for morfar som visar den byggnadsstallning vi har bestallt till i sommar nar vi ska mala om i Tullboden! Lagg sarskilt marke till den arbetsuppgift som mormor far med att bara byggmaterial. Hon ar ocksa med pa bilden!
Birger efter en mycket god smorfisk serverad pa restaurangen vid havet ihop med en ol.
Mormor, nu far du skarpa dig och skriva en halsning till oss, sarskilt till var sjuke Marcus.
Monway! Yes, cachen ar inplanerad och inspanad. Ska fixas och loggas imorgon!! 
MamallampuramPosted by jette Tue, December 22, 2009 09:12:38Nu är Marcus dålig. Kräks och lider av typisk Delhi-belly. Men han kämpar på.
Vi hittade ett frukostställe som verkade trevligt. Marcus nöjde sig med vatten och bananer, men det fick han inte behålla länge. Erik med sin plåtmage gav sig genast på den indiska frukostvarianten. Har ingen aning om vad det var, men ungen är modig och backar inte för något. Hoppas han klarar sig bra.
Vi tog en taxi söderut, vilket spektakel det är att åka i trafiken. Hade Birger kört som vår chaffiss hade det blivit skilsmässa för länge sedan. Kor och getter blandar sig ohämmat med alla tutande bilar. De backar inte för något. Vår taxichafför pratade glatt under vägen ner. Vi fattade nog kanske 20% av vad han sade. Den är inte helt lätt den indiska varianten av engelska. Men om vi styrde in samtalet på cricket så var han svår att stoppa. Vi log och höll med. Sydafrika verkar vara det bästa teamet. Vi sade inte emot....
Nu är vi framme i Mamallampuram, östsidans resenärscentrum. En liten by precis vid havet. Här är typiskt lugnt turistiskt. Massor av guesthouses, restauranger vid stranden, 1000 shops med tyger och smycken. Jag har redan handlat lite... halsband för 5 kr. Passade på när Birger hämtade något på rummet. Detta ställe drabbades hårt av Tsunamin och man ser här och var bilder på "före Tsunamin", men de har återställt det mesta verkar det som.
Och inget råtthål den här gången. Ett stort trevligt familjerum och en fixar-kille som hämtar allt vi behöver och tar hand om vår tvätt. Det finns till och med en pool, men jag tror inte jag kan gå i med bikinin, alla andra som badar har kläder på sig. Här stannar vi ett par dagar, hoppas Marcus piggar på sig.
Tack snalla ni som skriver kommentarer, det ar sa kul att lasa lite respons!
ChennaiPosted by jette Tue, December 22, 2009 09:10:59Än så länge är allt sig likt! Mottagna av servicevänliga men drickshungriga män på flygplatsen.
Systemet är att man bokar en taxibiljett på flygbplatsen och sedan ger sitt kvitto till chaffören. Utmärkt system. Vi hade ännu ej hunnit växla till rupies så vi frågade om man kunde betala i dollar. "No Sir, only Indian money Sir", var svaret. Ok, var kan vi växla pengar frågade vi. "here" svarade han. Samma kö alltså. Man bara måste le och gilla deras affärsmannaskap.
Enligt uppgift skulle det vara drygt en kilometer till hotellet från flygplatsen. Men... det tog 40 minuter så det var defintivt längre. Vår taxichafför försökte övertala oss att åka direkt till Malallampuran, dit vi ska imorgon, men vi har förbetalt hotellet och ville sova där en natt. Hotellet är ett typiskt indiskt råtthål. Pojkarna är inte så imponerade. Duschkran finns på väggen men i verkligheten så är det att skopa vatten över sig som gäller. Själv har jag inga problem med det, men det kräver nog lite tillvänjning.
Det är varmt här.. men det regnar. Har det regnat länge frågade jag. "yes yes madam, for many weeks". Jag frågade hur det ser ut framåt och svaret blev "yes yes, many days madam". Vi får väl se, det kanske blir en kortare visit här på östkusten än planerat. Vi är flexibla.
ChennaiPosted by jette Mon, December 21, 2009 17:35:33Vi kom ombord på planet till Delhi och var nog tröttare än vi trodde. En film kanske vi såg sedan somnade vi allihop och snarkade oss igenom middagen och även frukosten som kom alldeles för snabbt pga tidsomställningen. Birger vill dock att jag korrigerar här - han var minsann vaken till frukost. Alltså mådde han mycket bättre!
Väl framme i Delhi kändes det som att det skulle börja om igen. Vi möttes av beskedet "Sir, you will probably be late for your flight". Transport till annan flygplats behövdes och det var såklart mycket folk i rörelse. "Kan ni tänka er ståplats på bussen?"... eh... JAAAA! Ombord på bussen och med en blick på klockan varannan minut sniglade vi oss mot ny avreseterminal. Bussen körde i 30 hela vägen medans pulsen nog var uppe i 130.
På terminalen hade vi svårt att hitta vårt plan på de rullande skärmarna och vi snurrade runt en del innan en uniformerad kvinna såg att våra blickar var vilda och stressade, förbarmade sig över oss och skickade oss direkt till säkerhetskontrollen. Där möttes jag av en man med en ännu vildare blick som sade "Madam, you have a KNIFE ín your bag, that is NOT allowed". Till saken hör att vi nu hade med oss all packning då vi inte hunnit checka in det. Detta resulterade i diskussioner kring shampo, linsvätska, nagelsaxar och annat där vår hållning var "Ta allt!". Till slut fick vi ändå med oss allting utom korkskruven. Till och med vattenflaskan. Det begrep vi inte riktigt varför.
All packning stuvades in i kabinens små hyllor, tur våra väskor inte är så fyllda ännu.
Återigen somnade familjen Gustafsson och vaknade först efter en stund då diverse småungar på varierande humör påkallade uppmärksamheten från alla som satt runtomkring. Jag skänkte en tacksam tanke till våra egna nu stora men genom åren otroligt härdade ungar. De har flugit långt och mycket och gnäller aldrig. De är såklart bäst!
Nu framme i Mumbai. Här fick vi köpa nya inrikesbiljetter och uppleva administrationen som följer kring det. Lång kö, massor av kassor öppna med olika funktioner. När det väl blev vår tur fick vi snabbt svar på våra frågor men sedan följde ett evighetslångt knappande på datorn innan biljetterna ändå skrevs ut för hand. Därefter lämnar man kortet till någon annan som springer iväg och tar betalt och får till slut ut biljetterna av en tredje snubbe som ropar ut allas namn. Hur i hela friden håller de reda på alla papper? Det är en gåta men antaligen helt nödvändigt för att ge arbete till alla människor här.
Sedan incheckning. Lååång kö igen, Birger tyckte vi skulle ställa oss i den trots att vårt plan ännu inte syntes på skärmarna. Ett bra drag visade det sig! Efter en liten stund kom en uniformerad dam och sade "Sir, come with me". Eftersom Birger alltid lyder uniformerade damer kom vi snabbt fram till en incheckningsdisk och för första gången under den här resan sitter vi nu i god tid och väntar på att vårt plan ska avgå. Kanske kommer vi fram till slutändå?!??!!!
TransportPosted by jette Sun, December 20, 2009 20:48:31Det känns som om det aldrig tar slut!!
Vi åkte till flygplatsen flera timmar för tidigt vilket visade sig vara väldigt tursamt! Inga köer och allt kändes fint tills kvinnan i gaten sade att vi inte kunde checkas in förrän vi gick till bolagets ticket-office och betalade "penalty-fee" för ombokningen. Som att få en hink is över sig, jag visste ju vad beloppet var.. troligen 15.000 kr. SAS har utfärdat biljetter som inte gäller.
Nu ska jag erkänna att jag fick en knut i magen.. inte igen! Ska det aldrig ta slut! Tillbaka till disken vid bolaget.. där var man först väldigt tydlig med att vi skulle betala men när jag förklarade vad SAS sagt och gjort så ringde man till dem och personen i disken blev min favorit för dagen! Han gjorde verkligen ALLT för att få ordning på detta, sprang fram och tillbaka, talade med sin chef, fick det hela att falla på plats och till sist fick vi gå tillbaka till incheckningen, riva av alla bagagelappar och börja om... och äntligen äntligen fick vi våra boardingkort i handen...
Birger har under allt detta kartlagt samtliga toaletter på Heathrow, så om någon vill ha en specifikation över toaletternas belägeheter ställer han säkert upp, han ska bara bli lite piggare. Magsjuka är inte kul, hur kul är det då under dessa omständigheter? Han kämpar!!
Nu väntar ett tufft dygn! Först nattflyget till Dehli, sedan plocka ut väskor och checka in igen och på ett plan till Mumbai. Ankomst till Mumbai, plocka ut väskor, till inrikes och på ett nytt plan till Chennai. Ankomst vid 10-tiden måndagkväll. Hoppas vi klarar det utan förseningar och missade plan. Man vågar inte ens tänka tanken nu...
TransportPosted by jette Sun, December 20, 2009 15:30:42Vi tar små steg. Nu har vi samlat ihop oss och checkat ut. Slöar ett par timmar i hotelvestibulen innan vi tar oss till flygplatsen igen. Birger har gömt sig i en tom restaurang på en soffa under ett bord. Hoppas ingen kommer och säger "my manager says you cannot stay here". Jag är inte helt säker på att det är vad han behöver höra just nu.
Vi håller tummarna för att han inte kräks på incheckningspersonalen så att de inte tar ombord oss.
TransportPosted by jette Sun, December 20, 2009 09:13:37Jaha... såpan fortsätter. Nu har Birger blivit blivit magförgiftad och mår INTE bra. Hotellet avsäger sig allt ansvar eftersom ingen annan är dålig, vilket jag starkt betvivlar med tanke på hur vi hörde att folk sprang ut och in från toaletterna i de angränsande rummen i natt.
Men de har ett underbart förhandlingssystem här, det är svårt att vinna över dem. Man får alltid tala med någon som inte har ett skit att säga till om. Den personen springer in och ut till chefen och frågar om lov. Chefen får man inte prata med, alltså blir det en ganska rumphuggen diskussion. Jag fick till några timmar extra på vårt rum så han kan vila och så får vi bara hoppas hoppas att han blir tillräckligt bra för att kunna flyga ikväll. Allt annat känns puckat....!
Mest ledsen verkar han vara över att missa den goda frukosten med massor av bacon, korv och annat mums som hans mage inte riktigt är sugen på just nu. Att han ens tänker så är ju ett gott tecken.
TransportPosted by jette Sat, December 19, 2009 19:41:25Dra på trissor vad kallt det är!! Jaja, jag vet att det är ännu kallare hemma men vi är ju här i sommarkläder! Aldrig har väl ungarna så välvilligt följt med in på allehanda affärer.. bara för att få lite värme. Det tog dock stopp vid underklädsaffären, sååå kallt är det ändå inte tydligen.
Idag har vi alltså traskat runt i det iskalla men julpyntade London. Och vi var ju inte själva direkt!! Ett nostalgibesök på leksakshimmelriket Hamleys gjorde vi också. Jag såg nog att pojkarna log och kom ihåg hur lyckliga de var förra gången vi var här. Nu fick man kö in, gå runt i kö och köa ut....
Tur att ungarna är långstrånkar och lätta att lokalisera i folkhavet. Föräldrarna däremot kommer lättare bort.
Shoppingyran infann sig aldrig riktigt. Känns ju inte helt bra att handla innan vi åker ner. Dessutom var det paljetter på ALLT och det kanske inte riktigt är min stil. På herravdelningarna verkar det vara högsta mode med nordiskt utseende på beklädnaderna... älgar och renar pryder både tröjor och mössor. Inte riktigt vad vi var ute efter. Men Erik köpte sig lite kläder. Gäller ju att passa på när pappsingens plånbok ändå är vidöppen.
Själv småtjurade jag då GPSen inte ville vara med och inte en enda cache kunde lokaliseras i city. Grr.. Älskling inser att det måste bli en promenad eller något i morgon för att åtminstone hitta EN.
Nu ska vi gräva i ryggsäcken och se om vi hittar något glittrigt att smälta in miljön med på kvällens middag...!
Birger är mycket nöjd med Hans' inlägg men undrar vad det är för "kast" han pratar om från PCR-mötet. Indiska kast?? Och visst fixar han en bild, säg bara till vad du behöver
