TransportPosted by jette 2007-01-02 12:51Sa lamnar vi Koh Chang och aker mot Bangkok. Kanns jattebra, nu kan vi den har on.
Vi har forvanat oss over nagra saker pa Koh Chang. A ena sidan att det ar sa manga svenskar har att personalen i affarerna kan en hel del svenska. A andra sida sa talar personalen pa t ex vart hotell och pa andra turiststallen talar forvanansvart dalig engelska. Vart hotell oppnade en ny restaurang igar. Tidigare har vi atit var frukost pa grannhotellet. Varje dag har varit relativt spannande vid frukosten. (Vara krav pa spanning har minskat som ni forstar...) Hur lang tid ska det ta? Oftast over en timma. Ska vi fa ratt bestallning? Alltid fattas det nagot. Men vi ar ju faktiskt inte sa kinkiga med sant.
Men den nya restaurangen slar alla rekord i felaktigheter. Vi har roat oss med att forestalla oss hur det skulle vara att att ata lunch har med Lena Krantz, hon hade blivit vaaaansinnig! Hihi.
Vi bestaller scrambled egg, servitrisen skriver noggrant ner och upprepar bestallningen. Men 30 minuter senare sa kommer det stekta agg. Priset tog de anda idag nar Birger bestallde kaffe. Javisst, det skulle komma - och det gjordet det, om man nu tycker att vatten med socker och mjolkpulver ar kaffe. Det papekade vi och en fnittrande servitris fixade till det. Man far ta det for vad det ar och se det som underhallning. Det ar det ju tyvarr inte alla som ar, vi har sett en del sura och en del resignerade miner infor tallrikar som vars innehall inte overenstammer med onskningarna.
Men de lar sig nog...
Ivag med var numera ratt mycket tyngre packning mot farjan. Alla taxi-pick-ups som kom var fulla. Och da ar de verkligen fulla. Massor av turister pa vag hem nu forstas. Efter mycket tjafsande fick vi tag pa en chauffor som kunde tanka sig att kora oss till hamnen. Det blev vi och en ganska stort antal till innan vi kom ivag. Tungt lastat och med knakade fjadrar eller vad det kunde vara for vi i full fart mot hamnen. Det ar extremt kuperat och alla tjoade i nerforsbackarna. Chaufforen hade dock jarnkoll pa varenda bula i vagen och undvek dem skickligt. Jag var glad att det inte var Erik eller Marcus som stod pa stabraden langst bak och holl i sig ...
Utsikten fran farjan var harlig.
Sedan buss mot Bangkok. Birger och jag har ju akt en hel del buss i Thailand tidigare och da vi bokat en VIP-buss med AC sa hade vi ganska hoga forvantningar. De kom pa skam!
En svettig ganska sliten buss med en AC-anlaggning som inte langre fungerade tog oss till Bangkok. Gick ju alldeles utmarkt anda, men eftersom vi i slutet pa 80-talet akte finare bussar an vi nagonsinn sett tidigare blev vi lite forvanade.
Medan vi vantade pa bussen spelade vi lite kort. Det har varit en valdigt bra sak att ha med sig. Vi spelar bluffstopp och det ar inte speciellt bra for moralen att spela det sa ofta som vi gjort dessa veckor. Finns inga granser for hur man kan bete sig for att vinna!
Pa vagen hit har vi last pa lite om Bangkok i var bibel, dvs Lonely Planet-boken. Det ar skrattretande sa val allting stammer. I boken star det att man ska ha god koll pa vart man ska nar man man tar en taxi for taxikillarna sager alltid att de vet precis och nar man akt en stund sa vet de inte. Vad hande? Exakt det! Vi aker och sedan borjar han fraga vart vi ska. Det gick ju alldeles utmarkt anda, men nog ar det kul att allt ar sa forutsagbart.
Nu bor vi pa ett guest house med internet i foajen. Kan det bli battre? hihi.
Matdax!
TransportPosted by jette 2006-12-27 14:41Igar var det sista kvallen i Sihanoukville. Nu ska vi lamna detta harliga munk-land och for att trosta mig har jag fatt en alldeles egen munk att tillbringa sista natten med! Har sitter han och vantar pa att nirvana ska infinna sig ;-)
Transport-dag! Fick ga upp tidigt igen for att ta oss till busstationen. Vara moppekillar var tidigt pa plats. Det var dock inte koket, sa det blev utan frukost. Ingen bra start pa en lang dag, men inte mycket att gora at.
Som vi trodde blev det sma och ganska obekvama minibussar till Thailand. Stackars Erik fick sitta langst bak med knana under hakan. Jag hade det riktigt bra med eget sate och till och med nackstod. Vi var varnade for daliga vagar men forsta timmarna gick det fint. Jag somnade till och med.
Plotsligt lade var buss av. Inget mer batteri! Nej!!! Vi viste att vi hade en tid att passa for att na sista farjan till Koh Chang och blev lite oroliga. Men var chauffor (som var lang, ung och snygg Tarja!!!!!), fick tag pa en bit armeringsjarn och sa fick vi lite draghjalp och kom igang igen. Sa kandes det bra igen en stund, men inte lange.
Bussen lade av igen. Chaufforen pratade inte mycket engelska men vi hade inga problem att forsta vad han menade nar vi alla fick kliva ur och putta pa bilen...
. Sa korde vi igen. Det blev allt samre vagar, men mest beroende pa att de hallar pa att bygga fina vagar sa smaningom. Om ett par ar finns det kanonvagar hit, sa da far man ju ha overseende. Man bygger ocksa broar over alla vatten, vilket kommer att bli ett rejalt lyft! Farjorna vi akte med idag var av typen "hemmabygge". Otroligt att de fungerade!!
Snygge-chaufforen forsvann och en betydligt mindre varsam kille satte sig bakom ratten. Det gick i en valdig fart over stock och sten - och haligheter i vagen. Slutade med att vi med ett brak slog i bakdelen av bilen och vart reservdack lossande. Vi var sa tungt lastade att ingen plats fanns for dacket pa andra stallen an inne bland oss. Och vem fick halla det skitna dacket? Birger forstas!
Men fram kom vi. Igenom passkontrollerna och upphamtade pa andra sidan bron, dvs i Thailand. Under hela resan hade jag en liten oros-kansla i magen for min ryggsack var inte med var bil, utan hade fatt aka med en annan bil. Da jag har en gammaldax ryggsack med aluminiumram blir den alltid specialbehandlad och far inte sa bra plats. Men jag trostade mig med att det enda som fanns i ryggsacken var mina klader och forsvinner de sam "maste jag ju handla nya". Varre saker kan ju handa.
Pengarna hade jag i midjebaltet. Det har jag till och med stoppat innanfor troskanten - till Marcus bestortning! Nar han sag det sa han "ackligt mamma - men valdigt sakert, ingen vill ta pengarna dar!". Kanns ju bra att veta!
Nu fick vi faktiskt tag pa vaskan. Den kom med egen karra over gransen och sedan bar det av mot Koh Chang. Vi hamnade pa en uppsamlingsplats for allahanda resenarer som skulle till Koh Chang. Dar satt vi och vantade ett tag. Vralhungriga men utan Bath!! Fick handlat lite mat for dollars. Erik imponerar fortfarande med sitt mat-mod. Dessutom ar han numera en hejare pa att ata med pinnar. Hade jag aldrig trott for nagra ar sedan!
Sa... med farjan over till Koh Chang och vidare till vart hotell. Nu ar vi har. Avstar fran att kommentera det idag. Vi har nog fatt en mindre kulturchock nar vi kom hit!
TransportPosted by jette 2006-12-20 10:55Puh! Lang dags resa mot natt, eller vad det heter. Upp halv 6 i morse for frukost (som hittills ar den dyraste maltiden per dag) och avfard mot hamnen dar vi hoppade ombord pa en bat till Battambang. Fick veta att det skulle vara en målande resa genom ett spännande landskap och vi blev inte besvikna!
Först genom fiskebyar, sedan genom träsket dar man fick akta sig for att inte få en gren i huvudet. Alla klarade sig utom jag såklart. Men det var ju trä mot trä var det någon som tyckte.
Sedan vidare på floden, ibland smalt ibland brett. Fick stanna till och hjalpa en annan båt som tappat en propeller. Var kapten klädde bara av sig, hoppade i och fixade det. Skönt det, har hört talas om att man annars helt enkelt ber passagerna tränga ihop sig. Det hade varit mindre skoj.
Resan skulle enligt uppgift ta 5 timmar men efter 7 timmar var vi framme och turisterna på baten borjade bli ganska bekanta med varandra. Dar fanns en japan och en tysk som diskuterade kameror i flera timmar. En ung tysk som pluggade på universitet i Bangkok och en 50+ fransyska som pratade oavbrutet hela vagen. Det fanns dessutom en svensk familj till men de satt i andra andan av båten sa vi hade inte direkt nagon kontakt, vilket fransyskan tyckte var mycket underligt och påpekade flera gånger....
I början av en sån har resa ar alla väldigt artiga och var och en har sitt eget utrymme och man är försiktig när man rör sig. Efter ett antal timmar är det inte lika petigt, alla är ömma i kroppen och spretar med kroppsdelarna för att få det så behagligt som möjligt.
Landskapet vi passerade var spännande. Men mest fascinerande är såklart människorna. De är verkligen fattiga!!! Trodde faktiskt första dagen att husen endast kunde vara någon sorts skjul när de jobbade vid båtarna, men när vi kom till hamnen i morse såg vi ju att den lilla byn vaknade till liv och det var inte bara kärnfamiljen som bodde i halmhyddan. Det går väl an nu, när vädret är trevligt, men hur har de det under monsunen egentligen. Kan inte vara för roligt.
Men underbart glada och charmiga är de! Vinkar och kastar slängpussar till oss. Ungarna ropar Photo!! och kommer springande när de ser båten och ropar hello hello. Man skulle ju annars kunna tro att de skulle tröttna pa fotograferande turister.
Så här fina var inte de flesta husen. Detta var ett av de finaste och största vi såg. Undrar hur högt vattnet stiger med tanke på stolparna. Här under en sampan. Dem fanns det gott om. Många med flätat hus men också många lite mer moderna men fula med blå presenning. Inte lika fotogena, men säkert praktiska.
TransportPosted by jette 2006-12-16 08:31En lang dag igar men far nog betraktas som smidig iallafall. Fran Goteborg till Paris var ju snabbt och latt. Sedan hade vi ganska manga timmars vantan pa Charles de Gaulle. Tycker ju sjalv att jag sett en hel del flygplatser men den har var verkligen stooor.
Hade lite roligt at hur oerhort ineffektivt det kan vara. Massor av folk som jobbar kring t ex sakerhetskontrollen. Anda ar det bara 1 eller 2 som faktiskt "gor" nagot. Resten star mest och tittar pa. Pa en kontroll raknade jag till 6 personer och en enda rontgenapparat som var oppen. Massor av folk i kon men inte nagon storre stress bland personelen.
Det lustiga var ju att det inte var sa mycket stress i kon heller. Det var nog mest skandinaverna som trummade lite och suckade. Resten av folket som koade tog det helt lugnt men var mycket engagerade i alla fragetecken som dok upp i rontgenapparaten. Langt ifran hur det gar till pa Arlanda, men kul att observera.
Det var nog forsta gangen vi flog med Air France. Var mycket bra! Vi satt suverant en trappa upp i den stora 747a som tog oss till Bangkok. Bra med benutrymme och individuella skarmar till varje passagerare. Valdigt bra, sa kan man sjalv bestamma vilken film man vill se eller om man vill spela "vem vill bli miljonar"...
Ganska perfekt att flyga ivag pa kvallen och komma fram vid lunch. Nu sitter vi en en lyxig lounge pa Bangkoks nya flygplats. Vi ska vidare med Bangkok Air och far da tilltrade till deras lounge dar jag t ex kan slanga mig over en pc och fixa lite har.
Birger fyller i visumpapperen for Kambodja. Sa bra att vi kan anvanda tiden har till det - visar sig ju naturligtvis vara en mindre dokumentation per person. Charmiga personalen i loungen lanar garna ut sax och lim for att fixa med foton pa blanketterna. Thailand ar vaenligt!
