SingaporePosted by Jette Wed, January 09, 2008 13:12:44Singapore flygplats
Pa vag hem igen. Kanns bade lange sedan vi har har men samtidigt alldeles nyss. Har flugit cirka 7 timmar fran Cairns via Darwin och har nu 4 timmars vantan pa Changi Airport innan vi flyger vidare till London och sedan hem. En liten fin resa pa drygt 30 timmar. Tur att vi blir hamtade av morfar pa Landvetter och inte sa satta oss och kora hogertrafik det forsta vi gor!
Heathrow, London
15 timmar senare sitter vi och hänger på Heathrow flygplats i väntan på SAS-planet hem. Resan gick hur bra som helst, vi sov rätt bra på planet och har nu bara några timmar kvar innan morfar hämtar oss.
Otroligt nog träffade Birger och killarna bekanta på flygplatsen i Singapore. Familjen Kastö var på väg hem från sin resa till Vietnam/Kambodja. Världen är inte så stor ändå.
Pratade även med en dansk familj som var på väg hem från sin resa som var likadan som vår, fast de hade varit ute i 60 dagar med tre barn på 3, 6 oc 9 år. Bra jobbat!
Nu är det iallafall Over & Out from London!
Cairns, AustralienPosted by Jette Mon, January 07, 2008 12:04:35Sovmorgon till allas förtjusning, ägg och bacon till somligas förtjusning och sedan åkte vi till det lokala Zoo. Den här gången vill jag inte missa varken kängurur eller koalor. Det regnade från och till hela dagen men vi hade tur under själva zoo-besöket.
Förälskade mig genast i koalabjörnanarna! Såååå gulliga! När ungarna flyttar hemifrån och jag inte har kvar någon att gosa med så vill jag ha en koala! Tyvärr är det ju förbjudet så jag får gosa endast med Birger. Men visst är de söta!!!
Sedan fick vi gå in till kängururna och mata dem. Kul det också, inte bara för ungarna, även för oss vuxna. Därefter en krokodilshow där man klargjorde att de inte är farliga alls.. bara man håller sig undan från dem. Det instämmer vi såklart med, särskilt efter att i två dygn lyssnat på Steves bush-historier om folk som ätits, tuggats, svalts hela och diverse andra hemska krokodilhistorier. Han lever verkligen inget Svensson-liv!
Var en jättetrevlig dag på zoot, sedan lite shopping i stan och därefter trevlig samvaro hemma hos Steve som visat sig vara en mycket bra kock och en urgullig värd. Han har till och med lagt handdukar med små tvålar på alla våra sängar. Så omtänksamt!
Manga kramar till Tomas & Lena - hoppas Tomas anda kunde uppleva Hong Kong och kanske kopa nagot kul! Vi ses!
Cairns, AustralienPosted by Jette Sun, January 06, 2008 13:26:23Cairns
Så är vi framme hos Steve och Sam i Cairns! Helt otroligt underlig känsla att se dem vänta på oss på flygplatsen. Hettan slog emot oss som en vägg när vi kom ut och vi blev genast genomsvettiga. Steve har hyrt en van för att få plats med oss alla. Han har en Land Rover men då skulle en få åka på taket och det tyckte han var lite onödigt. Det är jag väldigt tacksam för!
Väl hemma hos Steve installerade vi oss i rummen. Han har verkligen ansträngt sig och vi fick handdukar med små tvålar på sängarna. Så gulligt!
Efter en massa prat så gick vi och lade oss ganska tidigt. Det är 3 timmars tidsskillnad från NZ och vi gick upp mitt i natten för att hinna till vårt morgonflyg så vi var helt slut.
Stackars Erik fick ingen sovmorgon idag heller, men han verkar inte missnöjd. Steve hade bokat in oss på en tur till Stora Barriärrevet. Urfin båt, en timmas färd ut till en stor flytpråm där alla roliga aktiviteter fanns. Självklart gjordes det reklam för allt man kunde göra redan på båten ut: snorkling, dykning med syrgas, helikopteråk och undervattensbåt. JAG VILL GÖRA ALLT så Marcus. Suck sa Birger som höll i plånboken. Det blev en kompromiss. Förutom snorkling som vi gjorde hela tiden så gjorde Marcus dyk med syrgastuber. Han var suveränt duktig! Klarade alla tester direkt och följde med på en 30 minuters tur runt revet. Oj, vilka långa 30 minuter för hans mamma som var kvar på båten! Jag kunde inte ens gå ut och snorkla medan han var i.. Usch, vilken hönsmamma, men det kändes verkligen lite oroande.
Erik är ju familjens supersnorklare. Han simmade genast långt ut på revet och fick se en massa spännande fiskar, både haj och Nemo-sar!
Verkligen en fantastisk dag. Ställer man frågan till Birger håller han med, men vill tillägga att det även var fantastiskt dyrt….
Steve hämtade oss efter turen och tog oss hem, har nu grillat en rejäl australisk BBQ till oss som vi glatt tuggat i oss. Ungarna gillade det och åt hur mycket kött som helst. Fantastiskt att bara få äta kött och grönsaker!
Sam, 14 år, är väldigt exalterad över att vi är här. Vi är de första utlänningar han har träffat och han vill lära sig svenska, komma och bo hos oss ett år. Tänk att detta byte av ungar har planerats redan innan ungarna var födda. Vi får se vad det blir av detta, men kul att de hittat varandra och har kul.
NordönPosted by Jette Fri, January 04, 2008 08:42:45Sådär, husbilen inlämnad i Auckland efter några timmars körning på rätt så raka vägar. Skönt det! Väldigt trevlig service på husbilsfirman så ska ni hyra husbil här kan vi rekommendera Kea! Vi fick en varsin fin bok med vackra bilder från NZ när vi lämnade stället och taxi till hotellet fick vi kostnadsfritt. Såna små detaljer gör att man säger tack och hej med ett leende.
Nu sitter vi varsina rum på hotellet, tre dubbelrum. Tror alla är lika glada att få lite tid och plats för sig själva. Resan har gått hur bra som helst. Det finns inga andra än Tomas och Lena som detta hade fungerat så bra med!
Ikväll blir det tidigt isäng, iväg med taxi kl 04.30 till flygplatsen för flyg till Brisbane och därfrån till Cairns där Steve och hans son väntar på oss. Vad roligt det ska bli att träffa dem! Har inte sett Steve på 10 år! Tomas och Lena ska till Hong Kong. De får säkert en spännande vistelse där också!
Auckland city blev vi väl inte så imponerade av, men kanske är vi i fel område. Hamnområdet lär vara vackrare än centrum där vi promenerat fram och tillbaka och köpt de sista souvenirerna.
Bye bye New Zealand och Hello Australia/Hong Kong!
NordönPosted by Jette Fri, January 04, 2008 04:20:54
Vår sunkiga camping visade sig vara ett myggtillhåll. Tomas fick panik och operation myggdöd inleddes såväl hos oss som i tälten runt omkring oss. Inte kul! Vi tog oss dock en sovmorgon till 08.30 och när vi duschat klart och fått i oss frukost hade i stort sett samtliga lämnat campingen. Gissar att den här campingen har många engångsligg, hehe.
Vi körde söderut och hittade efter ett tag en avtagsväg ut till Ninety-mile beach. En låååång strand där man kan köra bil hela vägen upp till Cape Reinga, drygt 9 mil. Tyvärr får man inte köra där med hyrda bilar och framförallt inte en husbil. Risken att köra fast i sanden är ju överhängande såklart. Men vi körde i alla fall ner och tog oss inte bara en titt utan några av oss (gissa vem) även ett bad. Vi har aldrig sett en längre strand än denna och anmärkningsvärt var att man får köra 100 km i timman på den. Även på ställen där folk går ner och badar. Så det gäller att se upp!
Marcus tyckte första att ”det verkar jobbigt, jag ligger kvar i husbilen”. Men väl ute på stranden fick han upp geisten och rusade ut bland vågorna. Lite väl fort. Hamnade i en håla och stöp… dyngsur. Han fick gå upp och byta till torra kläder… dvs badbyxor!
Lite strandmys och så vidare mot ett maori-snideri där man karvar i 45.000 år gamla trädbitar. Imponerande, men kanske inte riktigt vår smak av hantverk. Fick i alla fall tag på ett ägg….. nu har jag säkert över 250 stycken. Dags att räkna och katalogisera…?
Vidare igen.. .nu mot Kauri-skogen. Där hade Lena sett ut ett ställe med NZs största träd. Små kringelikrokvägar hela tiden och det tar tiiiiid att komma fram. Väl framme vid skogen kilade vi in på en stig tillsammans med ett gäng turister och kände oss som medverkare i en Indiana Jones-film men gnällde lite över att träden kanske ändå inte var så spännande. Men det slutade vi med när vi fick syn på TRÄDET. Jisses vilket träd! Har nog aldrig sett ett så stort träd. Det lär vara cirka 2000 år gammalt. Enormt!!!
Marcus var dock mest imponerad över de goda toast-mackorna som såldes från en gammal husvagn vid parkeringen. Otroligt goda meddelade han den lilla damen bakom luckan.
Vidare vidare vidare på små snirkliga vägar. Vi började misstänka att vi inte skulle hinna till vår utsedda top-10-camping och letade reda på en annan. Det dräller inte av dem här på denna sida direkt och den vi hittade fick oss först att tappa modet lite. Neeej, inte en sunkig till. Men vi orkade inte åka längre och tog den ändå. Det visade sig vara ett bra val. Helt ok ställe och nära till en mycket bra restaurang. Nu var stämningen i topp igen. Letar efter lite Internet för att kunna uppdatera men det var lite mycket begärt på detta lilla ställe… Får vänta till imorgon i Auckland.
Apropå stämning så har vi med oss en liten oslagbar stämningshöjare i Marcus. Det var lite trist i bilen idag. Jette var åksjuk och Tomas var arg för att vi slagit i avgasröret på en ramp till en färja. Då kommer Marcus och kramar om oss och sjunger en sång för att höja stämningen… vem kan motstå honom då?
Vyerna fortsätter såklart att imponera! Vem kan motstå nedanstående?
Nu sitter vi här sista kvällen i husbilen och gör vårt bästa för att tömma vin & spritförrådet, torka bort allt myggblod i taket, tvättar lite svettiga kläder och har det bara fint! Imorgon ska vi packa ihop och lämna in bilen. Nästan lika overkligt att detta snart är över som när vi kom för bara några veckor sedan!
NordönPosted by Jette Fri, January 04, 2008 04:15:35Äntligen skulle man kunna säga! Uppe med tuppen och lättade på rullgardinen. Visst! Blå himmel och ingen vind. Mycket bra paddelväder!
Nackdelen med husbil är ju att ”alla måste med” när en ska göra något. Det betyder att hela gänget måste gå upp tidigt, äta frukost, checka ut från campingen och följa med till kayakuthyrningen. Men detta gjorde min rara medmänniskor utan gnäll, vilket jag är mycket tacksam för!
Jag ville inte bara hyra en kajak utan ha med en guide. Att bara hyra en och paddla iväg på måfå när man har så lite tid kändes inte bra. Men för att få en guide behövde vi vara minst två. Ingen annan verkade vara sugen på att paddla, men Erik ställde upp och följde med! Så glad jag blev!
Guiden var en trevlig irländare som tog med oss på en trevlig tur på cirka en mil, över sundet, till en liten ö och sedan vidare till ett maori-ställe där vi kollade in den största krigskanoten som någonsin byggts. Lämplig för allt från 80-160 personer.
Paddlingen var härlig! Insmorda i solfaktor 50 (!!) gick vi ut i ganska mycket vågor och det kändes som en befrielse att få lova att kämpa lite efter flera veckor i en husbil. Erik kämpade på bra och vi tog oss fram snabbt. Men sista etappen blev lite dramatisk då jag inte följde guidens instruktioner om att undvika bränningarna och paddla rakt fram i 100 meter innan jag svängde av. Matte har aldrig varit min starka sida så jag svängde av för tidigt och kom rakt in i bränningarna. Jag kom igenom dem rätt problemfritt men Erik gick runt. Inte så lämpligt då klipporna innanför var vassa och det var svårt att komma tillbaka upp i kajaken mitt i bränningarna. Till sist fick guiden ta Erik på släp och paddla in honom och kajaken i vattnet.
Guiden sa till Erik att han nu lärt sig en läxa ”never ever trust anybody else… in your family”. Men vi skrattade och jag lovade att försöka räkna bättre nästa gång vi gick ut!
Salta och en av oss dyblöt kom vi i land i Paihia där vi tajmade med resten av gänget som varit kulturella och kollat in maoriområden. Sedan kurs mot nordligaste spetsen – Cape Reinga.
Vi trodde nog att det skulle vara flackare och rakare men förvånades över att det även uppe på nordligaste långa långa udden var grönt och kulligt och fullt med får. De tar liksom aldrig slut. Blandas bara upp med lite kor då och då.
Campingarna var fulla på vägen upp så vi började tro att vi skulle behöva köra ner hela vägen igen samma dag för att hitta någonstans att bo, men precis innan de sista milen övergick i grusväg hittade vi en camping som såg ok ut vid första anblicken. Vi bokade in oss och fortsatte norrut i ungefär 20 km i timman. Så usel var vägen! Det tog evigheter innan vi kom fram till Cape Reinga men det var värt det när vi väl var framme. Två hav möts, Stilla Havet blandas med Tasmanska sjön och man riktigt ser hur vågorna möts och slår ihop. Inget annat syns i horisonten, definitivt sista utposten!
Området är ett heligt maori-område som maoriernas döda själar har som ”avfyrningsramp” och man får inte vanhedra området genom att dricka eller äta där. Väldigt vackert!
Tillbaka några mil på grusvägen och in på campingen som vid närmare studie visade sig vara ganska sunkig. Men nu bor vi här, och får ta det som ett studiebesök. Helt klart är att ju längre norrut vi kommit ju sunkigare har campingarna blivit. Priserna motsvarar inte alltid sunkigheten men just denna gång var det faktiskt även billigt. Imorgon ska vi på jakt efter en toppcamping för att kunna tvätta lite inför får avfärd till Australien/Hong Kong om några dagar! Oj vad detta går fort!
NordönPosted by Jette Tue, January 01, 2008 05:56:20Vaknade med blå himmel och mobilen fylld med nyårshälsningar från vänner som tänkt till och insett att vi ligger 12 timmare före. Mysigt! Marcus gratulerades med presenter, sång och hurra-rop. Nu har vi en fjortis i familjen igen!
Iväg norrut. Ett litet stopp på vägen för att spana in några fåglar för Tomas. Tror han är uppe i 40 arter nu. Han har såklart fått med sig sin störste och förste fanclubsmedlem Marcus på detta intresse och de båda traskar förhoppningsfullt ut mot stranden på jakt efter en skedstork. Denna skedstork har nämligen beskådats av Birger, men inte av Tomas och Marcus… inga fler kommenterar nödvändiga. Idag blir en varm dag. Värmen dallrar över våtmarkerna och det var svårt för Tomas att urskilja arterna. Supergullig som han är lägger han då kommentaren ”jag ser inte riktigt, tror jag måste rådfråga min expertkommentator”. Sånt funkar i alla lägen, även på en fjortis : -)
Cirka 30 mil senare är vi nu i Waitangi långt norrut. Lite mulet och helt klart en dagen-efter-känsla över campingen. Vi tror på paddling och sol imorgon. Ber att alla hjälper till att hålla tummarna! Grattis till vår Marcus!
Och har ar vi nu:
BlandatPosted by Jette Tue, January 01, 2008 05:53:48Kiwisarna är verkligen ett aktivt folk. Massor, och då menar jag massor, av bilarna vi möter har surfbrädor eller kajaker på taket.
Ungdomarna är rara! Det är de såklart även hemma men de känns som ungdomarna på 50-talet här. Bara en sån sak som att på nyårsafton så gick de runt och önskade Gott Nytt År och förvarnade om att de kanske skulle bli högljudda lite senare. De stannade länge och pratade och frågade som vanligt vad vi tyckte om NZ. De är väldigt stolta över sitt land och blir lika nöjda varje gång vi lovordar det. Gulligt!
Husbilar finns det väldigt gott om, otroligt fina är de också. Men husvagnarna är uråldriga och fula.
För & nackdelar med husbil.
+
Praktiskt att ha allt med sig hela tiden
Lätt att komma åt saker man vill ha även om man kör. Visserligen ska man sitta faststpänd men det går ju att göra snabba ”fix”.
Man kan köra snabbare med husbil än med husvagn
Husbil är definitivt coolare än husvagn
-
Otymplig att parkera i stan när man ska åka in och titta på saker
Högt ljud för de som inte sitter i ”förarhytten” från allt skrammel. Även om vår husbil är tiptop kommer man nog inte ifrån att det är mer ljud.
Man kan inte lämna husbilen till några och låta en person åka iväg och ”fixa” saker, utan alla måste följa med hela tiden.
Summa summarum = en smaksak som allt annat.
